Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bengt Hjelmqvist: Biblioteken och hembygdslitteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
BIBLIOTEKEN OCH HEMBYGDSLITTERATUREN. 185
intresserat, finns det ingen anledning för biblioteket, trots det värde både porträtten
och de topografiska bilderna kunna ha för hembygdsforskningen, att inlåta sig på
en därtill ofta dyrbar konkurrens. I detta sammanhang kan det f.ö. vara skäl att
erinra om vikten av ett samarbete med museerna. Det blir allt mera vanligt, att
länsmuseerna lägga upp topografiska arkiv efter mönster av
antikvariskt-topografiska arkivet i Stockholm. Ett samarbete kan — och bör — förhindra onödigt dubbelarbete.
Jag antydde inledningsvis, att det praktiska ordnandet av en hembygdssamling
erbjuder en rad diskutabla problem. Är det för det första riktigt att förutsätta en
hemby gassamling? Skall hembygdslitteraturen med andra ord hållas avskild från
bibliotekets övriga samlingar? Som regel kan man svara ett obetingat ja. Redan
den bibliofila karaktär, som en hembygdssamling med nödvändighet måste få, gör
en utbrytning motiverad. Något annorlunda kan det ställa sig i de bibliotek, som
även på andra områden ha ett mer eller mindre bibliofilt bokbestånd, men också där
tala övervägande skäl för en utbrytning av den lokala topografiska litteraturen,
inklusive det lokala småtrycket. Har man möjlighet till det, är det naturligtvis
synnerligen önskvärt, att hembygdssamlingen uppställes i eget rum. Kartor — gärna
äldre, men också en modern — och kopparstick på väggarna kunna göra ett sådant
rum särskilt trivsamt och inbjudande. Man måste emellertid komma ihåg, att
rummet inte får placeras i en alltför avlägsen del av biblioteksbyggnaden; helst bör
den ligga i omedelbar anslutning till läsesal eller utlåningsrum. Ett
hembygdsrum skall inte bara vara ett studierum för de få utan ett propagandarum för de
många.
Med ett särskilt hembygdsrum och en särskild samling hembygdslitteratur
uppställer sig omedelbart den frågan, var gränsen skall dragas mellan
hembygdssamlingen och bibliotekets övriga bokbestånd. All hembygdslitteraturen hör inte hemma
i hembygdssamlingen. Frågan är inte lätt att besvara. Principiellt kan man
visserligen säga, att en bok bör placeras på den plats, där den genomsnittlige låntagaren,
som har någon kännedom om bibliotekets allmänna system, i första hand kan
tänkas söka den, men i realiteten är det ofta vanskligt att tillämpa principen.
Bibliografen och den enskilde bibliofilen ha här inga svårigheter: för dem har ett arbete
endast intresse, i den mån det berör det landskap eller den ort, de specialiserat sig
på. För biblioteket har en bok intresse också ur andra synpunkter. Låt mig ta ett
exempel. Hjalmar Lundgren upptar i sin östgötabibliografi Linnerhjelms Bref
under resor i Sverige, och privatmannen, som samlar östgötalitteratur, är givetvis
angelägen att förvärva ett exemplar av arbetet för sin samling. Biblioteket är
snarare benäget att placera boken bland sina övriga arbeten i svensk geografi. Ännu
påtagligare blir förhållandet i fråga om modernare arbeten: Bööks Det rika och
fattiga Sverige införlivas inte i första hand — inte så länge biblioteket förfogar över
endast ett exemplar — med hembygdssamlingen t. ex. i Borås, trots att ett
särskilt kapitel är ägnat åt staden. Samma placeringssvårigheter framkalla alla
arbeten, som behandla mer än den egna orten eller det egna landskapet. Oftast blir
det arbetets ålder, som får fälla utslaget: ett äldre arbete föres gärna till
hembygds-samlingen och ett yngre till huvudboksamlingen. Ett ämneskort i katalogen över
hembygdslitteraturen minskar olägenheten av den senare placeringen.
Svårigheterna återkomma, när det gäller att placera arbeten i flera delar, där
en del har lokalt intresse. Skall ett bibliotek, som t. ex. äger Sjögrens Sverige i
komplett skick, plocka ut den del, som behandlar vederbörande landskap, och
placera denna i hembygdssamlingen? Eller, för att ta ett annat exempel, de delar av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
