Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Frågan om karenstid i biblioteken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅGAN OM KARENSTID I BIBLIOTEKEN.
315
skulle kunna befinnas villiga att vidtaga, borde införas en lagstadgad föreskrift av
ena eller andra slaget.
överstyrelsen är därvid alltjämt av den bestämda uppfattningen, att en
lagstadgad karenstid ur olika synpunkter skulle medföra stora ölägenheter för
biblioteken. Redan avgränsandet av »facklitteraturen» mot skönlitteraturen erbjuder
stora praktiska svårigheter. Gränsen är i många fall flytande och praxis olika i olika
bibliotek. Det föreligger härvidlag intet auktoritativt hjälpmedel av den natur,
att det fyller behovet. Att enbart för detta ändamål utarbeta och publicera
särskilda listor samt skicka ut dem till biblioteken (tillsammans cirka 5,000) skulle
medföra avsevärda kostnader.
En liknande svårighet inträder för övrigt vid avgränsandet av barnböckerna
från litteratur för vuxna. Man synes nämligen ej hava räknat med, att
skolbiblioteken skulle drabbas av samma restriktioner angående karenstid som folkbibliotek,
och man torde väl knappast kunna tänka sig att folkbibliotekens barnavdelningar
skulle i här ifrågavarande hänseende erhålla en annan ställning än skolbiblioteken.
Den sakkunnige har — sannolikt i känslan av de svårigheter, som skulle bli
följden av tillämpningen av en lagstiftning av den natur, det här gäller — tänkt
sig möjligheten, att författaren själv skulle få bestämma om rätten till
utlåning-under viss kortare tid. Följden härav skulle emellertid bli ett omfattande arbete
för registrerande av de olika författarnas ståndpunktstagande, vilket skulle
medföra, att listor av ovan angivna typ bleve nödvändiga.
Av det ovan sagda torde framgå, att en lagstadgad karenstid för
skönlitteratur skulle innebära avgjorda olägenheter för folkbiblioteken och därjämte
medföra ett omfattande administrativt arbete med därav följande kostnader. De anförda
siffrorna visa också, att talesmännen för en karenstid som ett led i förbättrandet
av författarnas ekonomiska ställning betydligt överskattat den utsträckning, i
vilken den nya skönlitteraturen ingår i de sammanlagda bokinköpen för folkbiblioteken.
På grund av det sålunda anförda anser överstyrelsen sig böra bestämt avstyrka
införande av en obligatorisk karenstid.
överstyrelsen anser sig även böra framhålla, att överstyrelsen för sin del icke
känner sig övertygad om, att folkbibliotekens utlåning skulle minska
bokhandelsförsäljningen, en fråga, som överstyrelsen i detta sammanhang icke ansett sig
behöva närmare ingå p’å.
I omedelbar anslutning till sitt uttalande angående folkbiblioteksväsendet gör
den sakkunnige vissa påpekanden angående uthyrningen av böcker,
lånbiblioteksrörelsen. Han uttalar, att betänkligheterna mot ett ingripande i utlåningsfriheten
icke här göra sig gällande med samma styrka som i fråga om den avgiftsfria
utlåningen, men anger samtidigt som sin mening, att med hänsyn till
lånbiblioteksrörelsens relativt ringa omfattning i vårt land, »den ekonomiska skada, som
genom densamma tillskyndas författarna, ej lärer vara synnerligen betydande». Han
anser emellertid, att den av honom ifrågasatta rätten för författarna att under
viss kort tid bestämma om sina arbetens utlåning är än mera påkallad i fråga om
dessa lånbibliotek än med avseende på den avgiftsfria utlåningen från
folkbiblioteken samt fortsätter med att framhålla, att redan nu kan »i den mån systemet
med karenstid tillämpas av de allmänna biblioteken, den fördel, som detta innebär
för författarna, göras om intet genom lånbibliotekens rörelse».
Enligt överstyrelsens mening tala alla skäl för att med uppmärksamhet följa
den fortsatta utvecklingen av här ifrågavarande affärsföretag, de s. k. »bokbarerna».
Denna verksamhet synes på allra sista tiden ha vunnit starkt ökad fart och det är
uppenbart att varje karenstid för biblioteken — vare sig lagstadgad eller frivillig —
måste kraftigt influera på förutsättningarna för bokbarernas verksamhet.
Under sådana omständigheter synes det påkallat att — oberoende av frågan
om lagstadgad karenstid för biblioteken — en utredning på denna punkt kommer
till stånd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
