Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Från biblioteksfronten - Telefonen och biblioteken. Av Elisabeth Berggren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TELEFONEN OCH BIBLIOTEKEN. 19
Uppfattningen om vad som är oresonliga frågor eller icke är olika i varje
bibliotek. I allmänhet besvarar man dock icke juridiska och medicinska frågor. Ej heller
lämnar man hjälp till lösning av prisuppgifter eller för skolarbete, uppgifter som lika
litet lämnas vid personligt besök i biblioteket för övrigt. Man lämnar ej heller gärna
genealogiska uppgifter eller långa listor med namn och adresser, lika litet som man
identifierar insekter, växter, målningar, mynt etc. eller ger definition på utländska
ord olämpliga i telefon. De flesta bibliotek läsa ej heller gärna upp långa artiklar
eller dikter. En del begränsa tiden för en undersökning till en halvtimme, andra
sträcka sig till en timme eller mer.
Av statistiken framgår, att de flesta frågorna komma från affärsmän, journalister,
stenografer och i det praktiska livet yrkesarbetande. Telefontjänsten är alltså
huvudsakligen till för dem som ha bråttom och för praktiskt syfte. På en del håll, såsom
i Newark, för man särskilt register över frågor och frågare med angivande av den
assistent, som utfört arbetet. Detta utarbetas sedan för årsrapporten.
De flesta bibliotek tyckas följa samma taktik; de svara gladeligt på alla rimliga
frågor, men de annonsera inte sin telefontjänst alltför mycket, emedan de knappt
kunna hinna med mer, än de nu ha. Minneapölis, som började en kampanj med
slagordet: »Sköt edra biblioteksangelägenheter per telefon», måste sluta upp med den
reklamen på grund av det enorma antalet påringningar. Telefontjänsten omnämnes i
de dagliga tidningarna och i den vanliga reklamen men utan att på något sätt
särskilt framhävas.
Om ett bibliotek skall ytterligare utvidga sin telefontjänst beror helt på budgeten
och på bibliotekets allmänna politik. En del bibliotekarier anse varje utgift
berättigad, som sprider bibliotekets verksamhet. Andra hålla främst på de låntagare, som
personligen infinna sig, och anse telefontjänsten vara till endast för brådskande fall
och för ej alltför vidlyftiga undersökningar.
Man kan mycket väl göra skillnad mellan personer i fråga om att uppmuntra dem
till att begagna sig av telefonen. Skolbarn t. ex. ha allt skäl att personligen infinna
sig på biblioteket. Men yrkes- och affärsmän äro berättigade till en snabb
telefontjänst. De vilja vanligen ha koncisa upplysningar och ha ej tid att komma till
biblioteket. Det är en fördel för biblioteket att på detta sätt kunna påvisa bibliotekets
praktiska betydelse för personer, som kanske eljest ej så lätt kunna näs.
Detta är några av de problem, som man i Amerika ställts inför i samband med
telefontjänsten. Hur man än löser dem, är det viktigt att göra upp en bestämd plan.
Denna skall sedan meddelas såväl personal som allmänhet och bör också inom rimliga
gränser konsekvent följas.
Till sist avtryckes en inbjudan till affärsmän från Pottsville Public Library:
»Telefonera in vad ni önskar, begär den formel ni glömt, den uträkning ni endast till
hälften kommer ihåg, den affärsadress ni behöver, betydelse och rätt uttal på det ord
ni vill använda, läget på den plats ni icke kan lokalisera. Ibland är det icke ens
nödvändigt att hänga upp luren, förrän ni fått besked. Om en bok icke är inne, bed
att få ett telefonbud, när den kommit in. Telefonera och bed att få lagt åt sidan
material för er rättegång, er predikan, ert föredrag eller ert tal, så att ni bara kan
skicka och hämta det sedan utan att förlora tid i onödan.» — Pottsville Public
Library.
Elisabeth Berggren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
