Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Berggren, Elisabeth. Bibliotekslitteratur (Recensioner)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BIBLIOTEKSLITTERATUR
Brown, James Duff, Manual of library economy. 5 ed. by W. C. Berwick
Sayers. London 1937. xx + 591 s. 111. Aba. 30 sh.
Browns Manual kom ut i sin första upplaga 1903 och har sedan blivit den stora
handboken för engelska folkbibliotek. Den föreligger nu i sin femte upplaga helt
omarbetad av Berwick Sayers. Och ehuru enligt förordet knappt en sida återstår
oförändrad av den ursprungliga texten, bär boken alltjämt Browns namn, då den är
helt förknippad med honom. I de olika upplagorna har man kunnat följa
utvecklingen från en mer blygsam början, då folkbiblioteken ännu måste hävda sin ställning
gentemot de äldre biblioteken fram till den självklara position de nu intaga. De
helt nya kapitlen äro här belysande. Så t. ex. försvann redan i fjärde upplagan
kapitlet om Museums and art galleries och ersattes med County libraries. Dessa röna nu
här en utförligare behandling och ännu ett nytt kapitel om National Library Service
har tillkommit. Här behandlas först och främst National Central Library med sina
»outlier» bibliotek, d. v. s. sådana som genom förmedling av National Central Library
ställa sitt bokbestånd till förfogande för hela landet och som medverka i den stora
gemmsamhetskatalogen i N. C. L., omfattande 158 bibliotek på sex miljoner band.
Kapitlet om Library Association är grundligt omarbetat. I Chaucer House
(Carnegie-donation 1933) har Library Association fått ett huvudkvarter, delvis också med
karaktären av en klubb och med en upplysningsbyrå om allt rörande bibliotek.
En nyare uppfattning röjer sig också helt naturligt i fråga om planläggning och
inredning av bibliotekslokaler. Men man kan inte undgå att se något typiskt i • att
Berwick Sayers här ej tycks ha följt med den senaste utvecklingen i U. S. A., utan
stannar med en hänvisning till de stora byggnaderna i Cleveland, Los Angeles och
Philadelphia 1925—1927, en period, som redan ter sig föråldrad med hänsyn till det
sista decenniets förändrade uppfattning, överhuvud taget märkes tydligt i de olika
upplagorna, att hur misstroget de amerikanska nymodigheterna än betraktas från
början, de ändå trots allt sä småningom accepteras i de allra flesta fall — för så vitt en
utomstående kan se. I fråga om byggnader omnämnes också Stockholms fina
stadsbibliotek såsom värt att studera, samtidigt som det på annat håll får tjäna som
exempel på arkitekters förmåga att uppnå effekt genom att sätta ihop tvålkoppar och
sardinlådor (soap boxes and salmon tins).
I fråga om utlåningssystem håller man alltjämt på systemet med låntagarfickor.
Dickman Book Charging omnämnes såsom en nyhet, men stämplingen anses gå för
långsamt. Icke desto mindre framgår av andra källor (Library World), att
stämp-lingsmaskinen dock så småningom vinner terräng i England. Indicatorn omnämnes
här endast ur historisk synpunkt. Den fanns att skåda i funktion ännu år 1925. — Av
rubriker sådana som Readers adviser, sjukhusbibliotek, mikrofilm, parkeringsplats,
ra-diolyssnargrupper m. m. framgår ytterligare hur mycket nya begrepp, som
tillkommit sedan 1903. Också möjligheten äv ett intensivt utnyttjande av telefonen för
låntagarnas räkning mellan filialer och huvudbibliotek liksom användningen av täta
biltransporter visar, hur den moderna tekniken förändrat problemen. Ett
bibliotekssystem är nu mer än förr en enhet, och låntagaren bör utan vidare genast få den
önskade boken från det håll, där den finns inne. Likaså bör han på filialen med telefonens
hjälp omedelbart få svar på sådana referensfrågor, som endast kunna besvaras på
huvudbiblioteket utan att hänvisas till att personligen infinna sig där. Telefontjänsten
räknas som en mycket viktig del av bibliotekets arbete.
Illustrationsmaterialet är helt förnyat och ännu rikhaltigare än förut.
Litteraturförteckningen (»bibliotekariens eget bijjliotek») är också utökad.
Även om boken huvudsakligen berör engelska förhållanden och engelsk praxis,
torde den likväl förtjäna större spridning också bland svenska biblioteksadepter. Ty
det är icke bara på svenska vi sakna någon motsvarighet. Browns Manual är enastå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
