Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Ljung, R. Samarbetet mellan skola och bibliotek i Norge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SAMARBETET MELLAN SKOLA OCH
BIBLIOTEK I NORGE.
Av bibliotekarie Ragnar Ljung.
Ett modernt folkbibliotek får ej var sig självt nog; det måste om det rätt skall
kunna fylla sin uppgift i folkbildningsarbetets tjänst träda i kontakt med alla de
föreningar och institutioner, vilka behöva boken som arbetsredskap. Vår
biblioteksförfattning har också betonat samarbetets betydelse genom att kräva årliga
sammanträden emellan de statsunderstödda biblioteken inom en borgerlig kommun och även
stadga samarbete med den statsunderstödda populärvetenskapliga
föreläsningsverksamheten samt med de föreningar eller de bestyrelser, som anordna
folkbildningskurser.
Det är givet, att biblioteken under den ekonomiska krisen, då anslagen trots en
kraftigt ökad utlåning nedskuros, ej hade möjligheter att i större utsträckning gå
utöver författningens anvisningar — just i fråga om samarbetet. Men det borde
vara lika självklart, att de under nu pågående högkonjunktur, som förvisso
mångenstädes medför ökade ekonomiska resurser och samtidigt nedgång i utlåningssiffrorna,
borde söka nå än längre. Varför ej nu söka kontakt med skolorna, vilka liksom
biblioteken äro medel i folkuppfostrans tjänst?
På landsbygden komplettera skol- och folkbibliotek sedan gammalt ofta
förträffligt varandra, ehuru den vakne och vetgirige lärjungen snart plöjt igenom det
på grund av otillräckliga anslag begränsade bokbeståndet; i städerna däremot kan det
uppväxande släktet —■ kanske hemmastatt i skolbiblioteket — mången gäng sluta
folkskolan utan att tidigare ha satt sin fot i det kommunala biblioteket. Särskilt
om detta senare saknar barnavdelning och vederbörandes målsman ej skrivit in sig
på de vuxnas avdelning, där väl i varje fall några hyllor reserverats för ungdom
under 15—16 år, och det dessutom ligger avlägset från skola, hem eller eventuell
arbetsplats, bli de ungas biblioteksbesök långt ifrån något självklart.
Samarbetet mellan skola och bibliotek är därför ett problem, som i värt land
väntar på snar lösning. Vikten av att det gemensamma i dessa båda institutioners
strävan tillvaratas påpekas bl. a. i Stockholms stadsbiblioteks betänkande och i sin
bok »Folkbiblioteken i Sverige» framhåller dr. Knut Tynell, att samarbetet på sina
håll visserligen är mycket intimt men även att pä andra ställen — och de äro
förvisso i majoritet — en livligare samverkan vore önsklig. Under senare år kunna
några glädjande framsteg noteras; den intresserade hänvisas till några mindre
uppsatser i denna tidskrift. Fröken Bianca Biancini skriver sålunda i årg. 20 (1935)
s. 23 om »Samarbetet mellan folkskolor och stadsbibliotek i Stockholm» samt fru
Elsa Ulfsparre i årg. 19 (1934) s. 279—280 om »Samarbetet mellan folkskola och
stadsbibliotek». Dessa uppsatser avse förhållandena i Stockholm och Lund, men
därjämte kan nämnas det samarbete, som äger rum mellan centralbiblioteket i
Hallands län och sammanslutningen Folkskolans ambulerande bredvidläsningslitteratur.
(Se Nils Roth, »Folkskolornas ambulerande bredvidläsningslitteratur». Bibl.-bladet
1937, s. 279—280.)
I det följande redogöres för hur ett dylikt samarbete bedrives i värt västra
grannland Norge. Jag har nämligen varit i tillfälle att närmare ta del av denna
gren av biblioteksverksamhet under en tids vistelse vid Drammens folkebibliotek. Den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
