Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Hjelmqvist, F. En man och ett förbund (Recension)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN MAN OCH ETT FÖRBUND. 250
nämnda siffra är dock ingalunda ett uttryck för allt vad A. B. F. betytt och betyder
för den folkliga biblioteksverksamheten i värt land. I både större och mindre orter
har förbundets medlemmar verksamt bidragit till utvecklingen av det kommunala
folkbiblioteket. Förmodligen skulle också siffran pä A. B. F.-medlemmarnas boklän
ökas till det mångdubbla, om man kunde lämna någon statistik över deras lån från
övriga folkbibliotek, vare sig de i samhället ha eget bibliotek eller inte.
Men om man alltså inte finner så särdeles mycket av det vanliga
jubileumsmaterialet i denna festskrift, så får man så mycket annat. Under läsningen träder fram
för oss författarens egen personlighet, utan att det därför kan sägas att han skulle
framhålla sig själv. Det är en intressant och betydelsefull utveckling vi fä följa under
de trettio är som ligga mellan den stund dä han som ung student med ett par år
som folkhögskollärare bakom sig i det socialdemokratiska ungdomsförbundets
tidskrift Fram 1907 skrev den programartikel, »Socialdemokrati och folkbildning», som
inleder samlingen, och det högtidliga ögonblick, då han — Sveriges utrikesminister
— höll festtalet på Brunnsvik vid avtäckandet av den staty »Två generationer», som
för kommande tider skall hugfästa minnet av A. B. F:s första kvartsekel.
I sin uppfattning om vikten för arbetarklassen av ett eget bildningsarbete har
den unge studenten samma uppfattning som den mognade statsmannen. Men
inställningen till problemet är inte riktigt densamma. I den unge folkhögskolemannens
artikel är det framför allt bildningen som ett kampmedel i arbetarklassens framryckning
till erövring av samhällsmakten, som betonas. Han talar icke utan direkt polemisk
syftning om klassintressen som i någon mån tryckt sin stämpel även på den
vetenskapliga produktionen och om betydelsen därför av socialistiskt forskningsarbete. Allt
efter åren gå skjutas emellertid dessa synpunkter i skymundan. I ett anförande vid
folkbilidningskongressen i Cambridge 1927 vänder han sig direkt mot kravet att
ar-betarbildningen skulle vara en klasskampsbildning. Ett dylikt program förgriper sig,
hävdar han, pä den frihetens princip som måste vara bärande för allt bildningsarbete.
I friheten ser han dettas livsnerv. Gång på gång kommer han tillbaka till detta i olika
sammanhang. Kraftigast och mest programmässigt uttalas det kanske i ett inlägg
som han gjorde vid den internationella kursen i Brunnsvik 1930 och vilket här
införts under titeln »Frihet och kontroll i bildningsarbetet».
Det humanistiska draget i Rickard Sandiers personlighet kommer, allt efter som
tiden går, fram i allt starkare bredd. Det är i detta sammanhang karakteristiskt att
man så ofta finner citat från värt lands store humanist Esaias Tegnér. Det är också
betecknande att författarens röst får särskild värme, när han får tala om musiken och
sången, t. ex. i det ståtliga talet till sången vid allmänna sångarfesten 1930 eller i den
i all sin korthet mycket belysande karakteristiken av Ludwig van Beethoven.
Då A. B. F. i samband med sin minneshögtid ombesörjde att Rickard Sandiers
tal och artiklar i bildningsfrågor utgåvos, låg däri ej endast ett upplivande av minnet
av väckande och betydelsefulla insatser under den »första generationens» arbete. Det
utgör också ett värdefullt arv till den »nya generationen» som skall bära arbetet under
nästa kvartsekel. Men ej endast detta. Denna samling har ett ärende till oss andra,
till oss alla som ha något att göra med folkbildningsarbetet och till var och en som
känner behov att klargöra för sig frågan om »kulturarv och kulturarbete».^
Fredrik Hjelmqvist.
1 Denna artikel, som med hänsyn till sin ursprungliga anledning, måste sägas komma något
»post festum», har fått en ny aktualitet, därigenom att Excellensen Sandler, sedan artikeln
lämnats till tryckning, i höst avsagt sig ordförandeskapet i A. B. F., som han innehaft sedan
1919 efter att förut i sju år ha varit förbundets studieledare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
