Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Litteratur - H. Skönlitteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
h. skönlitteratur. 239
Ericson, Johannes. Stordalsfolket. S. & L. 1938. 304 s. 5:—.
Fortsättning pä: Bondekungarna i Stordalen och Bondeadeln i Stordalen.
Med den nu föreliggande volymen har Ericson äntligen fört fram sin något monotona
bon-dec5’kel till våra dagar — och därmed till punkt. Under läsningen har man onekligen fått reda
pä en hel del om allmogelivets stora metamorfos under sista halvseklet, och sista delen bjuder
dessutom på emigrantäventyr i U. S. A. Men någon konstnär har författaren aldrig varit, och
ju mera han blött och stött sitt ämne, desto tydligare har den torftiga schablonen stuckit fram.
Den trohjärtade hembygdskänsla han ger röst äger dock sitt värde, som motiverar arbetets
spridning. E. M.
Falk, Alexander. En man till påseende. A. & S. 1938. 325 s. 4: 50.
En alltför påtaglig Wodehouse-imitation som trots en del lyckade poänger aldrig får något
av urbildens charmerande dåraktighet. Kan undvaras. M. L.
Fitinghoff, Rosa. Okända makter. Roman från lappländska ödebygden.
S. & L. 1937. 272 s. 4: 75.
En romantiserad lappskildring med de sedvanliga ingredienserna: flyttningar mellan
sommarviste och vinterkvarter i lappbyn, striderna mellan nybyggare och lappar, gränsspärrningens
olägenheter, vidskepelse, begravning, bröllop etc., i det hela inflätat en tragisk kärlekshistoria.
Människoskildringen verkar inte övertygande. O. Sv.
Forsfält, Arthur. Den stora spekulationen. A. B. 1938. 321 s. 5: 50.
Den stora spekulationen är en serie lyckade potatisaffärer, företagna av en klipsk
skärgårdsbonde i Blekinge någon gång för några mansåldrar sedan. Berättelsen kan i jämförelse med förf:s
förra arbete (anm. i Bibl.-bl. 1938, sid. 31) sägas beteckna ett avgjort framsteg, den bjuder
förvisso inte på några psykologiska djuplodningar men å andra sidan inte heller pä några alltför
erbarmliga schabloner, den framträder med vinnande anspråkslöshet, är ledig och lättflytande och
lägger utan svårighet beslag pä ens intresse under läsningen. N. G.
Grundström, Helmer. Detta är mitt land. Dikter. Nst. 1939. 103 s.
(39110) 4:50.
Grundströms prydligt utgivna nya diktbok karakteriseras av ganska gott verssmide och
odiskutabel redbarhet. Men så värst mycket pä hjärtat har han inte; tanke- och kärlekslyriken
är tunn och opersonlig, och de i och för sig prisvärda försöken till formell åtstramning och allmän
karskhet få nog närmast tillskrivas dagsmodet. Bäst ha måhända de folkliga
västerbottensbilderna lyckats, där finns självsyn och egen avsikt. Men någon jämförelse med t. ex. Jörgen Blocks
fränt intelligenta vers från samma landskap uthärda de inte, och när själva naturen kommer på
tal, blir resultatet en rätt ruskig schablonromantik med graverande sak- och språkfadäser.
E. M.
Qummerus, E[dvard] R[obert]. Farväl, Arkadien! A. B. 1938. 360 s.
6: 50.
Boken handlar om en ung finländare, som har växt upp i Italien och är student i Rom. Den
får en stor del av sitt intresse genom den ytterst initierade och livfulla Romskildringen. Den unge
författaren målar med en anmärkningsvärd säkerhet, då det gäller miljö: en utflykt till Ostia,
en fascistdemonstration. Men det mänskhga i boken fångar inte lika starkt, repUkerna äro ännu
litet för konstruerade, och han hemfaller gärna åt ett abstrakt skrivbordsspråk, vilket inte är bra
ens när man skall levandegöra en så utpräglad teoretiker, som huvudpersonen framställes vara.
Boken är i aUa fall läsvärd. S. R—n.
[Heerberger, Helge.] En dag som andra. Roman. [Av] Arvid Brenner
[pseud.]. Tid. 1939. 4063. (39012) 5:75.
Brenners senaste roman visar honom åter som en ojämförUgt skarpögd människokännare
och sällsynt ambitiös stilist. Sitt väsentliga intresse ägnar han alltjämt åt de tyskjudiska
emigranternas vanskligheter i småskuren svensk omgivning och brännmärker gärna typer och
miljöer som han finner skeva och haltlösa. Inte desto mindre gör han intryck av att vara konstnären
som helst pejlar det mänskliga i en omänsklig tid — nu mer än någonsin är hans art oumbärlig.
En dag som andra betecknar utan tvivel hans största prestation hittills — och ett underförstått
löfte om ännu bättre. E. M.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
