Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Litteratur - H. Skönlitteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
h. skönlitteratur. 239
Malmberg, Bertil. Sångerna om samvetet och ödet. A. B. 1938. 96 s.
(38403) 4: 75, inb. 6: 50.
En mer rivande och skarp självrannsakning än dessa dikters torde vår litteratur helt enkelt
inte ha. De dundra ej som den gamla latinska domedagshymnen men de gripa med något av
samma makt. I sin stränga oratoriska saklighet är deras poetiska form icke desto mindre storstilad,
men till rent estetiska förtjänster lägger man först knappast märke för den kraft och den
obarmhärtiga klarhet, varmed det moraliska problemet framträder: trots all eventuell övertygelse om
viljans ofrihet och tillvarons blinda lagbundenhet veta vi innerst, att det finns ett hemligt tecken
som förändrar ekvationen och låter oss känna mänsklig uselhet som personligt ansvar inför den
Allra Högsta rätten, medan livets visarpil obönhörligt skrider mot uppgörelsen . . .
I tusen vanliga predikningar har ju kristet medvetande om synd och skuld förkunnats. Hos
Malmberg är det personligt förnyat som hörde man det för första gängen, och skenbart banala
vändningar göra ett allt annat än banalt intryck. F. V.
Nilsson, Qustaf-Adolf. Vinet mognar. Roman. Fed. 1938. 413 s. 6: —.
Förf. till denna stockholmska småborgarkrönika äger både berättartalang och fantasi samt
en god portion humor; vad som emellertid gör boken nästan oläslig är en odräglig kotterijargong,
som fått färga språket ej blott i dialogerna utan även i de berättande partierna. G. Ld.
Nilson, Ruben. Vår vackra värld. Med musik och teckningar av
författaren. Melodierna harmoniserade av Bror A. Söderlundh. L. H. 1937. 77 s.
111. 4: 75, inb. 7: 50.
Den talangfulle skalden, sångaren, plåtslagaren, kompositören och målaren blev snabbt
berömd för sina »Vanvördiga visor». När han nu ger ut en ny vissamling, kommer man efter
genomläsningen resp. -sjungningen av de nya visorna emellanåt att tänka på den visa, som förf. placerat
först i boken, nämligen Positivhalaren: »Jag fick mitt program från fabriken och gör varken från
eller till, jag vevar — och sen får publiken tycka vad fasen den vill.» — Även om tonfallen ibland
verka originella, får man intrycket att allt för mycket obearbetat gods ur visverkstaden tagits
med. H. W—r.
Nithard, T. [pseud.]. Fingal njuter av livet. V. Sv. 1937. 323 s. 4: 50.
Denna skildring av en extralärarfamiljs liv i stort och smått — mest smått — gör ett ganska
blandat intryck. Förf. saknar inte gemyt men kan inte skilja på det roliga och det vulgära, inte
heller på det triviala och det intresseväckande. Anteckningar i detalj, som kunna roa dem de
beröra, bli dock inte utan vidare en läsvärd roman. E. L—m.
Nordh, Bernhard. Fjällfolk. Roman. Lb. 1938. 290 s. 5: 50, inb. 7: 50.
Den fridsamme, arbetssamme nybyggare, som vi känna från I marsfjällets skugga, har en
ung son, som frestas att hävda sig och skaffa sig utkomst på andra vägar än fadern. Slutligen
segrar dock fadersarvet. Han inser, att en knuten näve kan ingenting uträtta, att det är de
öppna, arbetsvänliga händerna, som göra det möjligt att leva.
Boken avslutas med en epilog, som går fram till 1938. Srn.
Nyberg, Helmer V. Jordrök. Dikter. Nst. 1938. 88 s. 3: 50.
Saml:s ena hälft är bittra satirer över våldet, egoismen, kulturens och civilisationens
ihålighet. Den andra är vemodsfylld undran över människornas barnsliga ävlan eller ock naturlyrik
med för en nybörjare ovanlig glans, fägring och formfulländning. En debutant, som torde låta
tala om sig. M. F.
Olson, Gustav. Tåg ut. Roman. A. B. 1938. 496 s. (38148) 7: 50.
En sakkunnig och livlig, stundom visserligen något ansträngt uttrycksfull skildring av
järnvägsmännens yrkesmiljö. De många människorna i boken har läsaren till följd av den väl starkt
förenklade karaktärsteckningen svårt att riktigt hålla isär. Men huvudfiguren i boken är själva
järnvägen, bolagsbanan, vars öden under växlande konjunkturer fram mot det hägrande
förstatligandet kunna följas med intresse. Miljön är ju inte vardaglig i litteraturen, och förf. lyckas
faktiskt bibringa läsaren något av sin egen påtagliga gripenhet inför ämnet. N. G.
[Olsson], Nils Ludvig. Nian. Dikter av Nils Ludvig [pseud.]. Gle. 1938.
71 s. 3:—.
Dikter, varav omkring hälften på folkmål. De röra sig väl på samma domäner, där förf:s musa
tidigare gärna strövat, men det är en miljö, som står hans hjärta nära, och där han alltjämt finner
nya aspekter av skönhet samt människor angenäma att bekanta sig med. En bok väl värd att
läsa och att införlivas ej blott med bibliotek, som samla skånsk hembygdslitteratur. M. F.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
