Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7/8 - Afzelius, N. En Österlingbibliografi (Recension)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
284 en österlingbibliografi.
förtecknade redan under livstiden. I detta fall har det inte funnits någon yttre
anledning: utgivaren har helt enkelt velat sätta punkt för ett mångårigt
samlingsarbete för att bli i tillfälle att själv lägga sista handen vid verket. Det är högst
förklarligt; fä skulle väl ha kunnat fullfölja och avsluta det brett lagda verket
bättre än hon. österlingbibliografien är som sig bör alltigenom skånsk. Dess
sammanställare har varit knuten till samma bibliotek där Österling en gång gick
som ung amanuens. C. W. K. Gleerups förlag och Berlings tryckeri i Lund ha
bestått en förnäm utstyrsel, en klar och vackert avvägd sats och ett gediget
papper.
Sedan bibliografien kom ut, har dess föremål redan hunnit utöka sitt oeuvre
med en bok, Horisonter, och en läng rad recensioner och dikter. Trots att den
alltså — lyckligtvis — inte är ett monument över ett avslutat livsverk, omfattar
den inte mindre än 3,007 nummer, ordnade i kronologisk följd. Till
huvudavdelningen sluter sig en förteckning över avtryck i antologier och läseböcker, som
vittnar om i vilken grad Österlings verk har vunnit erkännande. Registerna är inte
mindre än sju och upptar 145 sidor. Här förtecknas alla titlar och dessutom
dikternas begynnelserader, vidare alla recenserade böcker och i en särskild avdelning
artiklar om teater (allmänna artiklar, teaterpjäser, namn pä författare och
skådespelare). Tack vare den omsorgsfulla grupperingen kan man lätt fä svar på alla
frågor man önskar ställa. I företalet redogör utgivaren för sina principer på ett
sätt som kan bli till nytta för hennes efterföljare. Detaljarbetet har utförts med
den största omsorg och ger inte anledning till några anmärkningar, om inte
möjligen att ytterligare en eller annan hänvisning skulle kunna ha gjorts och att en
förklaring till en intetsägande titel någon gäng skulle ha varit behövlig. Det är,
för att ge ett exempel, omöjligt att föreställa sig, att bakom titeln »En svensk
Digter» i Politiken 1918 döljer sig en självbiografisk skiss.
Man kan fråga sig, om ett så stort arbete som förtecknandet av ett helt,
omfattande författarskap lönar mödan. För anmälaren är det utan vidare
självklart, att ett sådant primärarbete som Selma Collianders har alla utsikter att
stå sig bättre än det mesta som har skrivits och kommer att skrivas om
Österling. Det är helt enkelt den grund som alla måste bygga pä. Hade sädana
arbeten oftare kommit till stånd, så skulle många misstag ha undvikits och mänga
vackra men bräckliga teorier aldrig kommit till världen. Det är också av största
vikt, att grunden läggs i tid, medan säkra uppgifter ännu står till buds. Några få
är kan vara nog för att låta säkra fakta efterträdas sv gissningar och misstag.
Detta gäller inte minst avslöjandet av anonymer, signaturer och pseudonymer. Vem
skulle t. ex. om några decennier kunna reda ut, att Österling under namnet
Pro-teus Pettersson pä ett elakt sätt har parodierat både egna och andras verser i
Söndags-Nisse? Att den monografiska bibliografien har sitt berättigande, så framt
den har ett värdigt föremål, är därför säkert. Men härtill kommer andra och
lika starka skäl, som försvarar den stora utförligheten. Kritikern Österlings verk
utgör en sammanhängande krönika över de litterära händelserna under fyra
decennier. Hans stora mångsidighet och säkra omdöme skänker hans urval en
ovanlig pålitlighet. Han är en av de fä kritiker i Sverige som under en läng följd
av år också har följt litteraturen i utlandet, österlingbibliografien innehåller
därför nyckeln till en värdefull litteraturkrönika över svensk och främmande
litteratur under igoo-talet, och förteckningen över teaterartiklarna i Svenska Dagbladet
blir på samma sätt nästan en repertoarlista för Stockholmsteatrarna under åren
1925—1,935.
Nils Afselius.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
