Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Litteratur - H. Skönlitteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
H. SKÖNLITTERATUR. S59
svenska högreståndskretsar, som rynka på näsan åt den naturliga »ödemarksjungfrun», är saftig,
roande och antagligen riktig; men såväl den anakronistiska samtalstonen som en viss tunnhet i
det »kulturhistoriska» bidra onödigtvis till att sänka nivån. Dessa brister till trots har boken en
»stämning», en äkthetsprägel och ett underhållningsvärde av betydande mått — frånsett faktum
att allt som rör Finland nu står oss närmare än någonsin. E. M.
Lagerheim-Romare, Margit. Förlåt, Erik! Roman. L. H. 1939. 320 s.
7- SO.
Rollie är ett livligt flickebarn och hon blir allt livligare med åren. Hennes barndomsvän Erik
är däremot en ordningsmänniska med säkra inkomster, framtidsplats och allting och till honom
återvänder Rollie emellanåt med ett »Förlåt, Erik». Han förlåter henne också, men deras öden
äro alltför schablonmässiga för att väcka läsarens intresse. H. W—r.
Lyttkens, Alice. Falskt vittnesbörd. A. B. 1939. 565 s. (39260) 9: 50.
Man ska inte låta skrämma sig av tjockleken på AUce Lyttkens nya bok — den är nämligen
hennes verkliga mästerprov, en alltigenom gedigen, intelligent och underhållande roman av det
slag som förskaffar läsaren en sömnlös men ytterst angenäm natt. Denna breda, frodigt berättade
krönika om huset Bungers storhet, fall och nyorientering har den gammaldags familjeromanens
hederliga trivsel men samtidigt så mycket mer. Åskådligt skildras det demokratiska genombrottet,
de senaste decenniernas ledande idéer ställas flyhänt under debatt. Men framför allt frapperar den
virtuosa människoteckningen. Alice Lyttkens’ personregister har kött och blod — lika
övertygande som hon kan avslöja en representant för självförgudningen och det borgerliga hyckleriet,
lika levande framställer hon ungdom i dess ömtåligaste stadier och situationer. Särskild skärpa
och värme får porträttet av den rejäla, aUa svårigheter besegrande yrkeskvinnan. — En viss
benägenhet för alltför tydlig fotografering och diverse onödiga försyndelser mot språltriktigheten stå
på debetsidan för denna i övrigt solida prestation. E. M.
Mörne, Arvid, över havet brann Mars. [Dikter.] A. B. 1939. 114 s.
(39329) 4: 75-
Mörne, höstskymningens och dess stormmolns sångare, sångaren av »det dimmiga, ensamma
havets tungsinta dyningslåt», har i sin nya samling även helt vällyckade dikter ur andra
motivkretsar — dikter med världshistoriska ämnen, sago- och sägenartade poem, reflekterande men alltid
stämningsförtätad lyrik m. m. samt översättningar frän t. ex. finska och gaeliska skalder.
Anbe-falles hjärtligt åt bibliotek och allmänhet i Sverige. F. V.
Nilsson, Gustaf-Adolf. Buketten, som sprängdes. Roman. N. rot. 1939.
237 s. 6: 75-
Den bukett som spränges är en krets av unga journalister med botaniskt klingande signaturer
i den icke obekanta staden Kärnestad vid Öresund. En av dem, »Blå Blomman», heter Bigge
Hafberg — det är ingen annan än förf:s gode vän Birger Sjöberg. Hur pass mycket av
händelseförloppet som kan anses vara camouflerade hälsingborgsskildringar undandrar sig en utomståendes
bedömning. Möjligen är stilen autentisk journalistjargong från Kärnestad; pä anm. verkar den
i hög grad tröttande. — Boken kan gott undvaras på biblioteken. H. W—r.
Olsson, Albert. ... och jorden ger. Roman. Tid. 1939. 352 s. 5:75.
Romanens motiv är motsättningen meUan två generationer, representerade av den hänsynslöse
krutgubben Mark, för vilken gården och jorden betyder allt, och hans son, en svag och lättsinnig
slösare utan intresse för vad fadern byggt upp. Då den gamle patronen slutar tar sonhustrun vid
i kampen för gärden, men hon kan ej rå på sin makes lymmelaktigheter utan dukar under. — Boken
har obestridliga förtjänster, men huvudpersonerna te sig en smula overkliga och överdrivna så väl
i sin kraft som i sin svaghet. — En lustig språklig felaktighet kan öämnas: »bantlädren» i betydelsen
»benläder» (s. 251). H. W—r.
[Olson, Hilda.] Av Jafets stam. Dikter. [Av] Kerstin Hed [pseud.]. Nst.
1939. 166 s. (39330) 4: 75-
Kerstin Heds lyriska produktion tycks bli allt ymnigare, men alltjämt är hon bäst i sångerna
från sin lilla dalastad och dess nejd, från det hon upplevat eller känner till om vardagens och
arbetets trofasta folk däruppe. Hon är även en längtare, som väl står säker på jorden men ser både
bortåt och uppåt och därjämte inåt sig själv till hjärtats och tankens spörsmål. En något ordrik
men tryggt sympatisk bok. F. V.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
