Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Wieslander, H. Bibliotekens ekonomi i kristid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
294 HENNING WIESLANDER.
liga, faktum, att bibliotekens frekvens kulminerar i tider av kris och betryck. Den
som inte förut kände till bibliotekens betydelse och allmänhetens behov av
desamma kunde dä få saken bevisad.
Att totalutlåningen 1939, ca. 17 milj. band, var högre än 1933 bevisar
emellertid inte, att de ekonomiska förhållandena skulle ha försämrats ytterligare utan
beror pä den allmänna utvecklingen. De större biblioteken, som verkat under en
längre följd av är, kunna också ofta uppvisa en nedgångsperiod efter 1933—34. De nya
bibliotek som tillkommit, omorganisationer och förbättringar äro orsakerna till
ökningen av totalsiffran. Nu är emellertid förhållandet ett annat. Statistiken för
innevarande års första månader var någorlunda normal, men höstmånaderna ha
utlåningssiffror att uppvisa, som inte blott nä upp till utan i de flesta fall
väsentligen överträffar 1933 och 1934 års siffror. Och man behöver inte fråga sig om
orsaken. Allmänheten har anledning att knyta till pungen och spara. Vad den
behöver för att stilla kunskapstörst och läslust, eller som det nu heter, hälla sig i
andlig beredskap, det finner den emellertid i stor utsträckning på biblioteken. Därför
söker sig också allt flera till dessa.
I det följande resonemanget ville jag med ungefär samma argument som tidigare
och med fakta, som äro välbekanta för varje bibliotekarie, påpeka att en åtstramning av
biblioteksanslagen i första hand måste gå ut över bokanskaffningen. Hyror och
lokalkostnader kunna ej sänkas, lika litet de allmänna driftskostnaderna. Löner och arvoden äro
numera i de större biblioteken i de flesta fall fastställda genom lönereglementen och avtal
och kunna ej ändras annat än genom indragningar. Det enda rörliga anslaget blir
bokanslaget och att detta beskäres i tider, dä böckerna behövas bättre än någonsin för att hälla
oss vid andlig vigör, det är dålig sparsamhet. I förhållande till de summor som användas
för andra ändamål äro bibliotekens anslag verkligen ganska måttliga. Det är att hoppas,
att de som utdela anslagen åt oss skola erkänna, att en andlig beredskap icke kan nås utan
böcker och att biblioteken måste fä tillfälle att fullfölja sina arbetsuppgifter.
Om vi alltså — åtminstone i denna krets —■ kunna anse det fastslaget att vi
ha svårt att göra något åt såväl de fasta anslagen som det rörliga
bokinköpsansla-get, så kan det ha sitt intresse att försöka se efter, om vi icke — alldeles bortsett
frän anslagen — i sparsamhetens namn kunna göra åtminstone något för
rationalisering och förenkling av vårt arbete och för ett effektivare utnyttjande av de
möjligheter vi fortfarande ha. Bibliotekens ekonomi innefattar inte bara hur vi skola
handskas med anslag och utgifter — dit hör också organisation. Genom
organisation av arbete och uppgifter kan man kanske spara omedelbart och alldeles säkert
på lång sikt. Även om det ekonomiska resultatet icke blir så påfallande stort, så
kan åtminstone arbetstid sparas, och det blir sålunda tid över för nya
arbetsuppgifter.
Vad då först organisationen av det s. k. inre biblioteksarbetet beträffar, så är
det långt ifrån alla bibliotek som anlägga praktiska kontorssynpunkter på dess
utförande. Kontorsteknik och kontorsorganisation anvisa mänga hjälpmedel och
genvägar och genom att utnyttja den moderna kontorsteknikens erfarenheter kan
mången arbetslättnad och ökad effekt uppnås, i all synnerhet, som det inre
biblioteksarbetet i mycket stor utsträckning måste anses som just kontorsjobb.
Jag skall tillåta mig att peka pä några fall. De arbetsuppgifter som finnas
måste vara klart uppdelade på personalen; samma sak skall lej utföras än av den
ene, än av den andre, vilket naturligtvis inte utesluter, att en växling kan ske tid
efter annan. Var och en skall ha sitt område av arbetet att självständigt ansvara
för. Inte sällan får man i annat fall höra, att »jag trodde att det skulle A. göra». Helst
skall också varje anställd ha sin egen bestämda arbetsplats. Allt dietta skapar reda
i arbetet och är också förutsättningen för arbetsglädje, vilken i sin tur skapar det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
