Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Litteratur - H. Skönlitteratur - I. Skön konst (med musik och teater) - K. Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I. SKÖN KONST (MED MUSIK OCH TEATER). K. HISTORIA. 368/
Att Janne Vängman inte »ä dö än» bereder säkert mången glädje. Han är väl numera — och
ined rätta — en klassisk norrlandsfigur. Hans »fiffinementer och tillvägagängeliga sätt» att bruka
sitt ångermanländska modersmål äro både roliga, fiffiga och originella. Hans eget och hans
jägar-kumpaners leverne är kanske inte alldeles klanderfritt ur skogvaktarsynpunkt, men en sådan
behöver ju endast få läsare anlägga. Hans goda humör gör honom till en person, som man gärna
säll-skapar med »intill morgningens tid». H. W—r.
I. Skön konst (med musik och teater).
Teaterhistoriska studier. [A. & W. i distr.] 1940. 4:0. 175 s. 111. portr.
(Skrifter utg. av Drottningholmsteaterns vänner. 2.) Ikbc. (40208) 10: —.
Föreningen Drottningholmsteaterns vänner (adr. Linnégatan 7, Stockholm) arbetar ej blott för
att göra teatern på Drottningholm till en levande faktor i svenskt teaterliv utan strävar också efter
att stimulera forskningen i den svenska teaterns historia. Denna vackra volym, föreningens årsbok
för 1940, innehåller en rad intressanta studier över svensk och nordisk teater. I en uppsats
behandlas den för regiens historia i vårt land betydelsefulle regissören Bournonville (av Stig Torsslow),
en annan studie (av L. Breitholz) är ägnad förberedelserna för tillkomsten av en svensk talscen på
1700-talet, en tredje (av A. Ba;ckström) ger en bild av teaterlivet i Malmö och Lund vid
1800-talets början o. s. v. Föreningens allmänna program framlägges av Agne Beijer i uppsatsen
Problem och arbetsuppgifter inom svensk teaterhistoria. Volymen illustreras av en mängd intressanta
bilder av teaterdekorationer, kostymer m. m. O. W—n.
K. Historia.
Blå-vit bok om utvecklingen av relationerna mellan Finland och
Rådsunionen hösten 1939 i belysning av officiella dokument. [Övers.] K. F. 1940.
121 s. Kart. (Internationell politik. Skrifter utg. av utrikespolitiska institutet.
II.) Kddb(u). (40033) i:—.
Av alla de färgade böcker, som utgivits med anledning av krigsutbrottet, berör oss ingen
närmare än Finlands blå-vita bok. Det är dokumenten om ett litet folks, och ett värt broderfolks,
fåfänga kamp att med fredliga medel värja sitt oberoende och sin frihet; — tillika ett skolexempel pä
hur litet fördrag och konventioner staterna emellan i närvarande tid gälla, så snart maktintressen
spela in. En jämförelse mellan de finska och ryska aktstyckena visar, hur oförenliga tankegångar
och förhandlingslinjer å ömse sidor äro: det lugna, sakliga klarläggandet gent emot det bryska
påståendet, viljan till överenskommelse gent emot det oresonliga maktkravet. En närmare analys synes
här obehövlig, då boken väl finnes i de flesta bibliotek och där också torde vara flitigt utnyttjad.
De bifogade kartorna, en över Finska viken och en över Finland i dess helhet, belysa den
dokumentariska framställningen av underhandlingens olika stadier. A. B. C.
J, 1 J I i.
U E Å
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
