Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRSTA AFDELNINGEN.
INLEDNING.
1. Religionen är till sitt väsen lifsgemenskæp
med Gud. Till denna gemenskap skapades och
bestämdes menniskan, derföre har hon af naturen
behof deraf. Detta behof utvecklas till sann religion
endast derigenom, att Gud så meddelar sig åt
menniskan, att hos henne uppväckes och underhålles en
lefvande tro, det är en på erfarenhet grundad
öfvertygelse om Guds varande och om sanningen af hans
uppenbarelse jemte en personlig hängifvenhet åt
Gud. Denna hängifvenhet yttrar sig i lofprisning
och bön samt i hvarje af Guds ord föreskrifven dygd
och god handling. Religionen har alltså sitt säte
uti menniskans innersta varelse, uti hennes väsens
medelpunkt, som kallas hjertat. Den är dock ej
endast, om än först och främst, en känslans och
kärlekens sak, den inbegriper menniskans hela person
lighet. Hvad hjertat erfar af den kända sanningen
och af Guds Helige Andes kraft, det uppfattas
vidare och erkännes af förståndet, under det böjes
viljan, och till öfverensstämmelse dermed bildas det
yttre lifvet.
2. Religionens kunskapskällor äro dels
naturen, dels erfarenheten och dels Bibeln.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
