Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21
från hvarandra skiljaktiga. Hans allmagt är icke
detsamma som hans allvishet, hans kärlek är icke
detsamma som hans rättfärdighet o. s. v. Ej heller
få de otillbörligt söndras ifrån hvarandra, enär de
tillhöra ett och samma gudomsväsen. När Gud
handlar, är det hela hans väsen som handlar, alltså i full
öfverensstämmelse med allt hvad Gud är. Gud
motsäger icke sig sjelf, vare sig han handlar i kärlek
eller rättfärdighet, i förbarmande eller vrede.
Enär menniskan är skapad efter Guds beläte,
kan hon af sitt eget väsen i någon mon samt riktigt
bedöma hvad Guds väsen måste vara. Dock bör detta
icke ske utan hänsyn till Guds sjelfuppenbarelse i
ordet. När man så gör, söker man kännedom om
Gud, dels genom att tillskrifva honom i fullkomlig
grad allt det goda i skapelsen, dels genom att från
honom utesluta all ofullkomlighet, som vidlåder
skapelsen; och dels genom att tillskrifva honom sådana
egenskaper, som han måste hafva för att vara
verldens skapare. Sedan har man indelat dessa
egenskaper i negativa, som utesluta ofullkomlighet, och
positiva, som tillskrifva fullkomlighet; eller ock i
absoluta eller immanenta, som angifva hvad Gud är
i sig sjelf utan afseende på verlden, och relativa
eller transitiva, som angifva hurudan Gud är i
förhållande till verlden. Den sednare klassen af dessa
egenskaper visar emellertid tillbaka till den förra
och sammanfaller med den. Hvad Gud är i sitt
förhållande till verlden, det är han i sig sjelf,
oberoende af verlden. I sin verldsstyrelse är Gud t. ex.
rättfärdig, ty han är i sig sjelf den absoluta helighe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
