Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23
b) Gud är evig. Med Guds evighet förstå vi,
att Gud är utan begynnelse, utan tidsföljd, utan
ända, att allt från evighet till evighet är för honom
såsom närvarande. Gud fann ej tiden utan
förordnade den, den har sin grund i Guds tidlösa evighet.
Dock träder Gud så i förhållande till tiden, att han
känner den såsom tid och känner allt som försiggår
i tidsföljd såsom föregående och efterföljande.
"Så sant jag lefver i evighet" (5 Mos. 32: 40).
"En tillflyktsort är urtidens Gud, och nedåt sträcka
sig hans eviga armar" (5 Mos. 33: 27). "Förr än
bergen danades och du skapade jorden och verlden är
du, Gud, från evighet till evighet" (Ps. 90: 2). "Förr
än Abraham var född, är jag" (Joh. 8: 58).
"Hvilken Gud före tidens begynnelse har förut bestämt"
(1 Kor. 2: 7). "Evigheternas konung" (1 Tim. 1:
17). "Den Evige" (Es 57: 15).
c) Gud är oföränderlig. Gud är i sitt väsen
och varande evigt densamme. Hans natur
förändras icke, hans beslut förändras icke. Skapade
varelser må förändras, så att Guds handlingssätt mot
dem blir annat än det var; men dermed förändras
icke Gud. Han handlar fortfarande efter sin natur
och efter sitt eviga rådslut. Sålunda kan det i
samma kapitel sägas om Gud, att han ångrar sig,
och att han icke är en menniska, att han sig något
ångra låter (1 Sam. 15: 11, 29, 35). Se äfven i
1 Mos. 6: 6 ett starkt uttryck af Guds misshag till
den i synd sjunkna menskligheten. Sådant misshag
måste Gud tillfölje af sin oföränderliga helighet ega,
då menniskan intagit den ställning till honom, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
