Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
utom sitt eget väsen, såsom glädje, sorg, njutning,
afsky, förebråelse, hängifvenhet m. m. Viljan är
menniskans sjelfbestämmelseförmåga eller förmågan
att välja mellan bevekelsegrunder och att bestämma
sin handling derefter. Härvid göra sig väl yttre
omständigheter och inre böjelser kraftigt kända, dock
ledes icke menniskan absolut af dessa, utan har hon
förmågan, att af dem bilda sig sin bestämmande
bevekelsegrund och skrida till handling derefter. Alltså
är hon fri och derför ansvarig: ansvarig icke allenast
för sitt val, utan äfven för hvad hon är genom
upprepade val af det goda eller det onda, det är för sin
karaktär, ty karaktären bildas genom vanan —
understundom grundlägges den genom ett enda
vigtigt val.
Menniskans förnimmelse af sitt personliga
förhållande till det moraliskt rätta eller orätta jemte
den känsla, som gillar eller ogillar, kallas samvete.
När den ogillande känslan är mycket stark, är den
samvetsqval.
I förnimmelse af hvad man sjelf är såsom
tänkande, kännande, viljande är man sjelfmedveten,
och såsom sjelfmedveten och sjelf bestämmande är
man personlig.
Alla ofvannämda förmågor ligga outvecklade i
barnets själ, men utvecklas med tiden och komma
till mognad, framkallade af omständigheterna. Hos
en del befinnas då dessa förmågor större, hos andra
mindre, hos somliga mycket fördunklade, såsom t. ex.
i vansinne.
c) Menniskans ursprungliga tillstånd. Menni-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
