- Project Runeberg -  Biblisk Troslära /
88

(1890) [MARC] Author: Johan Alexander Edgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

88

paradisets symboliska instiftelser, genom hvilka
menniskan skulle ständigt påminnas om lifvets och
visdomens och magtens källa, på det hon alltid måtte
ödmjukt och hängifvet emottaga lifvet af Gud och
låta sig ledas och beherskas af honom. Ormen
kunde hafva varit en af djefvulen antagen form,
eller den onde anden kunde möjligen hafva handlat
genom en verklig orm. Sinnebilden är träffande.
Ormens osynlighet i gräset, tills den hugger, och
sedan dess dödliga gift: list, ondska, förderf.

Djefvulen frestade genom att vädja till ett
oskyldigt kroppsbehof samt framkastade ett tvifvel
om, att Gud kunde hafva förbjudit detta behöfs
tillfredsställande, hvarhelst medel dertill voro för
handen. Qvinnan skulle hafva urskilt frestarens röst
och med bestämdhet hafva motstått eller flytt undan.
Men nej, hon visar ingen synnerlig motvilja, utan är
hellre benägen att lyssna till mera. Dermed är
hjertat allaredan viket ifrån den absoluta
hängifvenheten för sin Skapare, som menniskan alltid skulle
hafva behållit. Nu vågar sig frestaren fram med
en direkt lögn och med en beskyllning emot Gud
såsom falsk och afundsjuk. Qvinnan, allaredan
benägen att tillfredsställa sin nu uppkomna egenvilja,
motsäger icke frestaren, utan fäster blicken på den
förbjudna frukten, låter begäret dertill öka sig, tills
hon slutligen tager deraf och äter. Hon har nu
positivt brutit Guds befallning. Hennes fall var ej
af nöden. Hon kunde och borde hafva motstått
frestelsen, men hon bildade sig af den sin
bestämmande bevekelsegrund. I samma stund var hon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:22:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bibltrosl/0092.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free