Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
w
vi hvarje uttryck af Guds vilja med hänsyn till
verldens varande och gång, åtföljdt af hans allmagt till
att genomföra denna vilja. I denna mening tala vi
om naturlagar. Gud har bestämt naturen till att
vara, hvad den är, och till att gå, som den går. Just
derföre kan menniskan såsom förnuftig och fri
sammansätta ting och krafter i naturen så att något nytt
derigenom åstadkommes: ångmaskinen, telegrafen
t. ex. Hon bildar då ingen ny naturlag, utan hon
använder kända naturlagar.
När fråga är om moralisk lag, har denna sin
grund i Guds helighet, och är för förnuftiga varelser
ett uttryck af Guds vilja med hänsyn till huru de
böra vara och handla. Denna lag finner sitt uttryck
dels i samvetet, dels i det skrifna ordet, och, rätt
fattad, är den fullkomlig. Gud såsom sjelf den
absoluta heligheten kunde icke fordra mindre af de
rena förnuftiga varelser, hvilka han skapade, än
fullkomlig helighet: "I skolen vara heliga, ty jag är
helig" (3 Mos. 11: 45; 1 Petr. 1: 16). Detta gäller
lika mycket den fallna menniskan, som det hade
gält henne, om hon icke hade fallit, ty Gud är
densamme. Hans helighet har icke förändrats, och enär
den moraliska lagen har sin grund i hans helighet,
kan dess fordran icke förminskas. Att menniskan
fallit är ingen ursägt. Hon skulle icke vara fallen.
Förutom en nu antydd allmän moralisk lag, som
rikligen funnit uttryck i både gamla och nya
testamentet, och som fordrar fullkomlighet i väsen, i
tanke, i ord och i handling, förekommer äfven en
lägre speciel, positiv lag, uttryckt i stadgar och in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
