Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
97
ner han sin synd, desto bättre inser han hjertats
förderf, och desto djupare är hans sorg öfver synden
och hans åstundan att vara den för evigt qvitt. Dock
eger han på samma gång genom tron ett dyrbart
medvetande derom, att hans syndaskuld är afplanad
genom Jesu blod, och genom detta medvetande
förökas hans kraft till en fullkomligare vandel.
All skuld är icke lika stor. Den, som man ärfver
med den syndiga naturen, är icke så stor, som den,
hvilken man har genom sjelfviljande synd. Af den
sjelfviljande synden är den, hvilken kommit af
okunnighet, icke så stor som den, hvilken begåtts emot
bättre vetande; och den synd, som kommit till genom
svaghet, är icke så stor som den, hvilken begås i full
naturkraft — såvida man ej sjelf är skulden till sin
svaghet. Synden emot den Helige Ande begås i en
så fullkomlig förhärdelse, att menniskan för alltid
förblifver obekymrad om sitt tillstånd till och med
då, när hon, likasom en del fariseer, oaktadt bättre
vetande, fräckt tillskrifver satan det, som tydligast
är af Gud. Den öfver sin synd bekymrade och
sökande själen har icke begått synd emot den Helige
Ande. Men synden emot den Helige Ande kan icke
förlåtas. Dess skuld tager Gud icke bort. Enär
man kan komma dertill genom sjelfviljande
förhärdelse, bör man taga sig till vara, förr än det är för
sent.
Fast de späda barnen äro syndiga heter det dock
om dem: "Låten barnen.. . .komma till mig; ty
sådana höra himmelriket till" (Matt. 19: 14). Om
syndare som förhärda sig och lägga synd till synd:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
