Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
207
den förste kristne martyren, och en annan, Filippus,
verkade med stor kraft såsom evangelist. Men det
var egentligen den timliga omvårdnaden om
församlingens angelägenheter, som tillhörde diakonatet, och
enär dylik omvårdnad alltid fordras, såsom att bereda
understöd åt predikant, att taga vård om
församlingens egendom samt att se till de fattiga, är det
tydligt, att diakonatet fortfarande tillhör
församlingsorganisationen. Af Rom. 16: 1, 2 vill det synas som
om qvinnor äfven i vissa fall innehade
diakontjen-sten. Febe var församlingens i Kenkrea tjenarinna
(diakonon).
Förutom pastorer och diakoner funnos i den
första kristna tiden äfven andra, som verkade i
evangelium, såsom apostlar, profeter och evangelister. (Efes.
4: 11, 12).
Apostlarna hade varit ögonvittnen till de stora
tilldragelser, som ligga till grund för kristendomen.
Isynnerhet hade de varit ögonvittnen till
uppståndelser. De hade skådat eller hört den uppståndne Jesus
och af honom mottagit befallning om hvad de skulle
göra. Genom dem skedde underverk, hvarigenom
kristendomen bekräftades, och de hade en särskild
den Helige Andes ingifvelse, en inspiration
hvarigenom deras ord är Guds ord, bindande för alla
församlingar och i alla tider (Matt. 28: 16—20; Apg.
9: 3—6; Rom. 1:1; 1 Kor. 9: 1, 2; 2 Kor. 12: 12;
Ebr. 2: 3, 4; 2 Petr. 3: 16 m. fl.) Efter den
apostoliska tiden hafva alltså inga egentliga apostlar
funnits, icke heller någon med magt att lagstifta för
församlingarna. Denna magt ligger endast i det en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
