Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om de sex skapelsedagarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
Om de sex skapelsedagarne.
reläernas framträdande, som hafva största sannolikheten för sig
och af nutidens forskare allmännast antagits. Vetenskapen
uppvisar — såsom oss synes — tio hufvudperioder i denna
utveckling. Vi skola i all korthet angifva dem; sedermera vilja
vi söka lemna några förklaringar öfver dessa punkter, utan
att dock frånsäga oss rättigheten att underkasta några af dem
en pröfning.
Dessa hufvudperioder synas oss vara följande:
1) Det gasformiga urtillståndet och solsystemets bildning.
2) Det gasartade ämnets förtätning och jordklotets
uppkomst.
3) Det ursprungliga ljusets frigörelse.
4) Jordlagrens bildning och deras åtskiljande från vattnet.
5) Växtlifvets första stora utbredning på fastlandet.
6) Solens framträdande för vår jord.
7) Djurlifvets första stora utveckling.
8) Djurlifvets andra stora uppenbarelse.
9) Människans uppträdande.
10) Skapelseverksamhetens upphörande.
Vi skola kortligen utveckla hvar och en af dessa punkter;
1. Vetenskapen antager vanligen La Place’s teori, enligt
hvilken vårt solsystem — man kunde rent afsäga: verldsalltet*)
- skulle hafva utvecklat sig ur en ytterst tunn och fin
gas-artad massa. Denna substans skulle hafva varit lik de
nebulosor (töckenstjärnors), som man med teleskopen ännu i dag
upptäcker fjärran på himmelen, och som icke skulle vara något
annat än stjärnsystemer under bildning**). Genom en
kretsrörelse, som autingen låg i själfva massan eller som meddelats
den utifrån, skulle enskilda ringar småningom hafva lösgjort
sig från den ursprungliga massan i trakten af eqvatorn. I det
*) Kant har tillämpat denna teori på hela universum.
Ötver:g anm.
**) De flesta nebulosor har man numera funnit vara blott en otalig
samling af fixstjärnor, så t. ex. nebulosan i stjärnbilden Orion, m. fl.
Omöjligt synes det icke vara, att man med starkare teleskop skulle kunna
komma till samma resultat med de nebulosor, som man hittills icke
förmått upplösa. Den nyare astronomien har ock frångått ofvannämda åsigt.
Ofver:s anm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
