Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om de sex skapelsedagarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vetenskapen.
63
I samma mån som afkylningen fortsattes, förtätades så
småningom de flyktiga ämnen, som omgàfvo jorden, först och
främst de tyngsta, hvilka tvifvelsutan voro de metalliska
ångorna. De lättare, t. ex. vattenångorna, som befunno sig i
rummets högre belägna delar, förtätades genom beröringen
med de kallare regionerna och bildade på en viss höjd öfver
jorden en molnhimmel. I mellanrummet mellan detta molnhaf,
som piskades af vindarne, och den vattenslätt, hvaraf nästan
hela jordens yta utgjordes och som bragtes i kokning af den
inre eldens utbrott, utsträckte sig atmosfären, det för andningen
tjänliga luftlager, sorn vi nu äga och som mer och mer
frigjordes från alla de beståndsdelar, af hvilka det hittills varit
mättadt.
4. De fasta lager, som bildat sig på ytan af den smälta
massan (s. 60), hade förenats med hvarandra och utbredt sig
såsom en sammanhängande yta. Detta första lager af
jordskorpan hade genom vattenångornas tilltagande förtätning blifvit
fullständigt betäckt med vatten. Jorden framstälde för ögat
ett ändlöst haf. Blott här och där reste sig enskilda
granitspetsar eller granitkulor öfver den_ gränslösa hafsytan. Detta
var den första begynnelsen till våra fastland. Men inom kort
voro de ur hafvet uppskjutande klipporna icke längre
fullkomligt nakna; såsom en första beklädnad buro de ett lager
af utfälda ämnen. Hvarifrån kommo dessa lager? De voro
spillrorna af de klippor, som först skjutit upp ur vattnet och
som snart hade blifvit upplösta och sönderfrätta af urhafvets
sjudheta böljor. Dessa äldsta jordaflagringar träda ännu i
dagen på flera ställen i Europa och Amerika, där de icke,
genom att framdeles ånyo betäckas med vatten, blifvit
den grund, hvarpå nyare aflagringar afsatt sig. Man känner
igen dem därpå, att de fullkomligt sakna hvarje spår af
växt-eller djurlif. De äro minnesmärken af den tid, då intet
organiskt väsen ännu fans på vår jord. Och huru skulle i själfva
verket en lifsutveckling under hvilken form som helst hafva
kunnat vara möjlig vid den höga värmegrad, som då rådde,
samt med de fysiska och kemiska förhållanden, hvilka tillhörde
ett dylikt tillstånd?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
