Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om de sex skapelsedagarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■92
Om jde sex skapelsedagarne,
hvarje bildad människas uppmärksamhet på den mosaiska
berättelsen :
1) Alltings ur grund: Gud.
2) Tingens utvecklingsgäng: ett beständigt
framåtskridande.
3) Tingens mål: människan.
l:o. Och Gud sade! I detta ord ligger berättelsens
nerv, den storartade skapelsesångens tio gånger upprepade
om-qväde. Att säga är att på samma gång tänka och vilja. I
detta Guds sägande ligger hans förstånds lagstiftande och
hans viljas lagskipande makt; detta enda ord låter hvarje blind
materia, hvarje omedvetet härskande öde sjunka tillbaka i sitt
intet; det uppenbarar, att en ljusfall princip, en vis och god
tanke ligger till grund för allt det som är.
Men på samma gång som orden: och Gud sade,
framträda för oss såsom tingens sanna grund, uppenbara de äfven
för oss deras sanna värde och rätta bruk. Så skönt och
väl-signelserikt verket än må vara, så har det dock icke sitt
verkliga värfte i sig själft; detta ligger mera i Skaparens tanke och
hjärta, som det har att tacka för sin tillvaro. Sä snart vi blifva
stående vid verket, kan vår njutning blott blifva ytlig, och
genom vår otacksamhet stå vi på väg till ett gröfre eller finare
afguderi. Njutningen blifver först ren ocli fullkomlig, då den
framgår af vår själs beröring med Skaparens själ. Att knyta
detta band är såväl naturens sanna mål som
människolifvets-bestämmelse.
Bakom slöjan öfver den synliga verld, som bländar mig,
bakom dessa blinda krafter, hvilkas lek understundom förskräcker
mig, bakom denna regelbundna vexling af årstider och bakom
dessa oföränderliga lagar, som nästan kunde bringa mig att
öfverallt blott se en uppenbarelse af nödvändigheten, visa mig
orden: och Gud sade, en mäktig arm, ett öga, som ser mig,
ett kärleksfullt hjärta, som söker mig, och ett personligt väsen,
som älskar mig. Denna ljusstråle, som träffar näthinnan i mitt
öga och där med fullkomlig tydlighet på en qvadratlinies yta
aftecknar ett milsvidt landskap, — det är ban, som har betalt
honom lysa. Denna luft, som mina lungor inandas, och som
består af tvänne gaser, af hvilka hvar och en för sig skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
