Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De fyra större profeterne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Inledning.
97
"Qvinnnans säd (detta uttryck betyder enligt
textsammanhanget egentligen mänskligheten i dess helhet) skall krossa
ormens hufvud". Sedermera vid tiden för Abrahams kallelse
tyckes den profetiska synkretsen visserligen draga sig ihop,
profetian antager, så att säga, eu national prägel. Men just då
söker hon med all omsorg uttryckligen uttala och häfda sin
allmänna karaktär: "1 din säd", säger Gud till Abraham, "skola
alla slägter på jorden välsignade varda". Abrahams
efterkommande (enligt textens mening Israels folk) äro blott medlet ;
målet är alla jordens slägter. Och då slutligen profetian
innesluter sig inom ett ännu trängre område och samlar sig i en
enda personlighet, i den utomordentlige person, uti hvilken alla
föregående löften skola nå sin fullbordan, Messias, så talar Gud
på följande sätt till honom: "Jag har till arfvedel gifvit dig
jordens ändar." Rom har i de främmande folken blott sett
ett medel för sina segrar; Israel åter har redan från början
fattat sig själft såsom medlet för verldens frälsning, såsom
redskapet för folkens lycka. Detta egendomliga sakförhållande
skulle väl förtjäna, att historiens filosofi egnade det en
allvarligare uppmärksamhet, än hvad som hittills kommit det till
del, så mycket mer som detta drag icke står enstaka och som
det ansluter sig till ett allmännare sakförhållande. Undet det
att alla andra folk gå med blicken riktad mot jorden och
uteslutande sysselsätta sig med sin jordiska makt och lycka, går
Israel fram genom historien med händerna sträckta emot det
tillkommande goda, som det tydligt skådar och som det djärft
gör till grundval och stödjepunkt för bela sin tillvaro.
Hedningarne äro den närvarande tidens folk, jör dens folk, såsom
Jesus säger, Israel upphör aldrig, icke ens under sina olyckor,
att känna sig vara framtidens folk.
Och det är namneligen profetian, som bidragit till att hos
Israels folk underhålla denna underbara sträfvan, den ingen
na-tionel omstörtuing har kunnat qväfva. Profetian är den lefvande
tillämpningen af den gudomliga lagen, af dess löften och dess
hotelser, på det närvarande ögonblicket, en på samma gång
strängt allvarlig och lysande bild af denna lags slutliga seger
och hon blef sålunda under alla tider för Israel liksom en
brygga emellan dess närvarande och dess tillkommande. Därför
G odet, Bibliska studier I. 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
