Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De fyra större profeterne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Esajas.
99
hafva alltså ännu någonting att lära af dem. Esajas,
Jeremias, Hesekiel och Daniel äro för oss icke blott profeter; de
äro och förblifva våre profeter.
Esajas.
Den afdelning, som bildar inledningen till denne profets
bok, förlägger hans verksamhet under konungarne Usia, Jotam,
Ahas och Hiskia. Enligt en judisk tradition skulle han till
och med hafva lefvat under den sistnämdes son, Manasse. Han
skulle hafva omkommit i en trädstam, som tjänade honom till
gömställe; bödlar hade blifvit utsände att förfölja honom och
dödade honom, då de skulle genomsåga trädet. Hans
verksamhet bör hafva varat inemot 60 år. Man har påstått att
Esajas var af kunglig börd. Detta är antagligen blott ett
symboliskt uttryck för den majestätiska högheten i hans tankar
och hans stil.
Esajas lefde nära nog midt emellan rikets grundläggning
under Saul och David (elfva århundraden före Kristus) och dess
förstöring genom Nebukadnezar (nära sex århundraden före vår
tidräkning). Det var en kritisk tidpunkt, ett afgörande
ögonblick i folkets lif. Hittills hade den lilla teokratiska staten
trots några olyckliga tilldragelser, såsom de tio
stammarnes-affall och ett egyptiskt infall under Kehabeam, pä ett
beundransvärdt sätt hållit sig. Den hade bevarat sitt oberoende, dess
välstånd hade nära nog hållit sig på samma höjd, till
hvilken-dess förste härskare hade bragt det. Tronande på sina bärg,
härskade Jerusalem stolt öfver Juda och Benjamins
områden-Templet var städse det nationela lifvets härd, nationens hjärta.
Men i detta ögonhlick trängde sig en allvarlig fråga fram t
skulle detta lyckliga tillstånd, frukten af den religiösa väckelse»
som Samuel och David åstadkommit, fortfara eller var det sitt
slut nära? Två fiender hotade. Den ene var en inre, nämligen
den sedliga upplösning, som nämda långvariga välstånd började
alstra. Under gudstjänstens regelmässiga firande och
ceremoniernas prakt dolde sig ett alltmer tilltagande fjärmande från
Gud och hjärtats gudlöshet. Under det yttre åberopandet af
Herrens namn tilltog kärleken till prakt, njutning och jordiskt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
