Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De fyra större profeterne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jeremias.
109
barelse, som skall utgjuta öfver mänskligheten härligare gåfvor.
Det är samma själfförnekelses under, som längre fram
upprepas i Johannes Döparens personliga förhållande till Kristus.
Hjärtanas förnyelse genom den heliga Ande, denna
förnyelse, som är frukten af syndernas förlåtelse och grundvalen
för den fria och barnsliga lydnad, som lagen aldrig förmått
frambringa, utgör grunden för det nya förbund, som Jeremias
förkunnar och som en dag skall upprättas emellan Jehova
och mänskligheten. Denna grund, som Jeremias sex hundra
år förut tydligt angifvit, har verkligen lagts på långfredagen
och pingstdagen, nämligen benådningen genom lammets blod
och hjärtats förnyelse genom den helige Ande. Vi möta här
hos profeten den andligaste och renaste uppfattning af Guds
rike på jorden. Detta härliga hopp uppenbarade Gud för honom
och hela folket i det ögonblick, då de voro ögonvittnen till
den synliga teokratiens fall.
Af denna orsak kunde Jeremias, då fienden efter en lång
belägring inträngde i Jerusalem, med undergifvenhet åse den
älskade stadens förstöring och templets brand, hvarest ban så
många gånger förrättat offerhandlingen. Eröfraren behandlade
honom med aktning; han lemnade honom valet fritt mellan
att följa med till Balwlon eller qvarblifva i sina fäders land.
Jeremias tvekade icke att föredraga det ödelagda
fäderneslandets jord framför den främmande hufvudstadens prakt. Utan
tvifvel var det nu, som han författade de fem sorgesånger,
hvilka samlats i klagovisorna. Sedermera följde han, sin
otacksamma sändning trogen ända till slutet, utan tvekan återstoden
af sitt folk till Egypten, då de siste israeliterne efter mordet
på den kaldeiske ståthållaren flydde till detta land, för att
sätta sig i säkerhet för den hämd, för hvilken de fruktade.
Enligt den judiska traditionen omkom Jeremias i Egypten, ett
offer för det hat, som de förmaningar ådrogo honom, hvilka
han oaflåtligen gaf desse dåraktige.
De följande århundradena hafva gjort Jeremias rättvisa.
Ju mera hans samtida hade nedsatt och misshandlat honom,
dess mera har efterverlden upphöjt och förhärligat honom, så
att man på Jesu tid — såsom vi af nya testamentet se —
kallade honom kort och godt för profeten. Och detta icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
