Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jobs bok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148
Jobs Bok.
Hvarken i prologen eller epilogen talas om denne fjärde
vän. Hans framträdande och hans tal äro sålunda en senare
tillsats. — Detta skäl är svagt. Elihu är icke en fjärde vän.
Uti Kap. 32: 3 säger han uttryckligen, "att hans vrede tändes
mot Job och mot hans tre vänner". Han är alltför ung
för att intaga en sådan plats; också hade icke hans närvaro
samma ceremoniela karaktär som vännernes; den var icke ett
egentligt besök såsom deras. Häri ligger ett ganska skickligt
konstgrepp af författaren. Hans mellankomst blir därigenom
en öfverraskning, och handlingens tråd återknytes skickligt i
samma ögonblick, som den afbrutits genom Jobs och hans
vänners tystnad. Att icke denna.personlighet nämnes i epilogen
är lätt förklarligt. Elihu kan icke prisas för att hafva löst
problemet, ej häller tadlas för att hafva talat illa. Han har
sagt endast sanningen; men han har ej sagt hela sanningen.
Elihu tager ordet fyra gånger. Detta, säger man, är en
antydning om gjorda förbättringsförsök. — Men gör icke Job
på samma sätt i sitt sista tal? Talaren gör hvarje gång
ett-uppehåll, för att lemna motståndaren tillfälle att svara, om
ban så finner för godt. Talets fortsättande efter hvart och ett
af dessa uppehåll är således å Jobs sida endast ett upprepadt
erkännande af, att han är oförmögen att svara.
Man anför vidare såsom skäl stilens olikhet. "Elihus sätt
att tala", säger Renan, "är kallt och anspråksfullt." — Hvar
och en vet, i huru hög grad sådana omdömen bero på den
personliga smaken. För öfrigt kan denna olikhet här vara med
konst frambragt af författaren. Den motsvarar olikheten i
ålder, ställning och karaktär mellan Elihu och de föregående
talarne, hvilka, äfven de, företedde olikheter. Hvad som synes
oss i förevarande fall fullkomligt betaga det från stilen
hämtade beviset all kraft är, att Renan till slut tillskrifver det
(såsom man antager) inskjutna stycket bokens egen författare,
hvilken skulle fullständigat sitt verk "på eu tid, då ban
förlorat sin liflighet." Renan återgifver oss med den ena handen
hvad han fråntagit oss med den andra. Vi finna i detta
erkännande det säkra vittnesbördet för författarnes identitet,
hvilket i vår tanke tillräckligt afgör frågan om äktheten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
