Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jesus Kristus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Människones Son.
59
den normala utveckling, hvilken hvarje människa i principen
är kallad att verkliggöra.
Lätom oss se till om detta enkla begrepp är i stånd att
förklara hela Jesu lefnadsbana från begynnelsen till slutet.
Hufvudtilldragelserna i Jesu historia dela sig i tre serier:
den första omfattar hans födelse, hans utveckling såsom barn
och yngling, hans dop vid 30 års ålder och hans frestelse i
öknen. Detta är förberedelsens tid. Den andra omfattar (för
att uttrycka oss kort) hans helighet, hans läror och hans
under — tre grupper af fakta, som sluta med hans underbara
förklaring. Detta är den första delen af hans frälsaregärning.
Den tredje serien omfattar de sista tilldragelserna i hans
historia, hans lidande, hans uppståndelse och hans himmelsfärd,
hvilken senare på en gång utgör afslutningen af denna serie
och kronan på hela hans lif. Här fullbordar han den andra
delen af sin gärning.
/
Första serien.
I. Födelsen. — Enligt våra evangeliska berättelser är
Jesus född på utomordentligt sätt. Finna vi icke här redan
vid första steget en klippa, på hvilken vårt påstående strandar?
■Om Jesus Kristus är sann människa, måste han då icke vara
född på samma sätt som andra människor? Det är icke dess
mindre lätt att se, att denna invändning bevisar för mycket,
ty den tvingar oss att neka den första människans sanna
mänsklighet, emedan hon blifvit formad på ett annat sätt än genom
den vanliga mänskliga aflelsen*). Men skulle d.et icke vara
besynnerligt, om man icke ville tillerkänna sant mänsklig
karaktär åt ett väsen, från hvilket allt, som bär människonamn,
utgått? Detta exempel bevisar, att egenskapen af att vara
människa icke är beroende af individens sätt att blifva till,
utan af besittningen af de bestämningar, som utgöra
människans väsen.
*) Hvad vi här hafva sagt blifver sant till och med enligt Darvins
hypotes, som strängt taget väl kan tillämpas på människans kropp, men
icke på hennes ande, såvida man icke vill ofira det bestämda drag, som
är för människans väsen egendomligt, den sedliga friheten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
