Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jesus Kristus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Människones Son.
61
kan historien sammanfattas i detta enda ord: "hvad som är
födt af kött, det är kött". Efter hans uppenbarelse är
historiens sanna betydelse uttryckt i denna utsaga: "hvad som är
födt af Anden, det är Ande". Ty Andens väsen i detta ords
bibliska betydelse är heligheten.
Men utgöres icke den egendomliga karaktären i Jesu lif
af just denna oafbrutna förening med Gud, från hvilken vi i
hvarje ögonblick hindras af synden? Detta moraliska under
förutsätter såsom vilkor, att den, som uppfylt det, fått tillvaro
på ett öfvernaturligt sätt.
Men man kan invända, att Jesus i detta fall icke var
verkligen fri, ty han kunde icke synda, såsom vi. Yi svara,
att hans egendomliga födelse icke för honom medförde större
omöjlighet att synda än det liknande tillkomstsättet för den
första människan; Jesus fick därigenom blott denna förmåga
att kunna icke-synda, som människan ägde före fallet och som
vi förlorade, då det band slets, som förenade oss med Gud.
Långt ifrån sålunda att denna hans öfvernaturliga födelse
skulle hafva beröfvat honom hans frihet, har den just meddelat
honom densamma, genom att i sin helhet återställa uti honom
själfbestämningsrätten, som syndens herravälde till en del
beröfvat oss, och utan hvilken vi icke skulle kunna fullborda
den heliga och ärofulla bana, som Gud öppnat för oss.
Den underbara aflelsen är alltså den gudomliga
handling, som motsvarar den första människans skapelse, genom
hvilken människan har blifvit satt i stånd att fullborda den
normala utveckling, hvartill hon var bestämd, och att slutligen
motsvara Guds afsigter.
II. Utvecklingen. — "Men barnet växte till och stärktes
och uppfyldes med vishet och Guds nåd var med honom" (Luk.
2: 40). Så beskrifver evangelisten Jesusbarnets utveckling.
Uttrycket "han växte till" har afseende på den kroppsliga
utvecklingen. Det följande uttrycket, som framhåller de båda
bestämningarna "styrka" och "vishet", har afseende på
själens utveckling, d. ä. på den alltid tillväxande viljekraften
och den allt fullkomligare och klarare insigten i det goda.
Det sista uttrycket slutligen: "Guds nåd var med honom",
angifver den religiösa princip, som var den djupa och heliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
