Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jesus Kristus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64
Jesus Kristus. 66
Men är en tadellös’helighet icke någontiug öivermänskligt?
— Visserligen icke, om det eljest är sant, att synden icke är
en nödvändig beståndsdel i människonaturen, och om vi icke
vilja låta ansvaret för det onda i någon mån återfalla på Gud
själf. Den enda fråga, som man kan och bör förelägga sig
här, är denna: "har Jesu helighet karaktären af en sant mänsklig
eller af en gudomlig helighet? Men denna fråga är lätt att
besvara.
Guds helighet skiljes ifrån människans af två
kännetecken: den senare tillväxer, under det att den första är
oföränderlig; den senare utvecklar sig under strid, under det
att den förra är fritagen frän all kamp. Låtom oss använda
dessa båda kännetecken på Jesu helighet. Har i hans sedliga
lif framåtskridande och strid ägt rum?
Hvad framåtskridandet vidkommer, sä säger hebreerbrefvet
om honom: "han har genom det han led lärt lydnad". Och
det evangelium, som man mest anklagar för att neka eller
minska hans mänsklighet, johannes-evangeliet, lägger i hans
egen mun följande ord: "jag helgar mig för dem, på det att
äfven de må vara helgade i sanning"*). Att helga sig är icke
liktydigt med att rena sig. Att rena sig förutsätter, att man
blifvit befläckad; att helga sig är helt enkelt att åt Gud egna
själens och kroppens naturliga krafter i det ögonblick, då de
träda i verksamhet. Ren är motsatsen mot oren, helig är
motsatsen mot ohelig eller naturlig. I och för sig äro de
naturliga krafterna hvarken goda eller onda; de blifva det ena eller
det andra blott i samma mån som de vid sitt uppvaknande
mottaga inseglet på helgelsen åt Gud eller förblifva i det
alltid egennyttiga naturliga hjärtats tjänst. Det kan till och med
inträffa, att heligheten kräfver deras fullkomliga uppoffring,
och detta då de icke kunna bidraga till utförandet af det
särskilda verk, hvilket blifvit anförtrodt åt honom, som begåfvats
med dessa egenskaper. Men framåtskridandet består just i att
mer och mer helga de naturliga krafterna för den uppgift, som
Gud gifvit, eller till och med att afstå ifrån deras utveckling,
att utrifva det högra ögat, att afhugga den högra handen, om
*) Hebr. 5: 8; Joh 17: 19.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
