- Project Runeberg -  Bibliska studier / 2. Nya Testamentet /
69

(1884) [MARC] Author: Frédéric Godet Translator: Anders Neander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jesus Kristus

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Människones Son.

69

Detta visar, att synden bos oss icke består däri, att vi
hafva en natur att uppoffra — Gud själf har gifvit oss denna,
•och om vi icke hade den, skulle vi icke hafva något offer att
bringa —; synden består blott i en vägran att offra denna
natur åt Gud, då han fordrar den. Jesus har aldrig gjort sig
skyldig till en sådan vägran, hvarken då det gälde att
förneka sig någon njutning eller att påtaga sig någon smärta.
Han tillät sig aldrig någon glädje, som icke bidrog till
uppfyllelsen af hans uppgift; han tillbakavisade aldrig något
lidande, som hans kallelse fordrade.

Detta vilkor för hans helighet har gjort hans lif till en
rad af oafbrutna strider; men just däri visar sig hans helighet
såsom verkligt mänsklig, och just därför kunna vi erkänna
honom såsom mänsklighetens öfversteprest, som i sanning
förverkligade inskriften på den judiske öfversteprestens panna:
helgad åt Herren.

II. Hans läror. — Hvilken bibelläsare har icke mer
än en gång, då han begrundat något af Jesu lärotal, utropat:
det är gudomligt! Och dock, hvad är mera mänskligt än dessa
tal såväl hvad deras innehåll som form vidkommer!

Hvilken är deras källa? Då Jesus lärde, försiggick något
i hans inre lif, som det här är af vigt att rätt förstå. Liksom
hans helighet hvilade därpå, att han ständigt höll sin vilja fri
från allt inflytande, som kunde härröra från hans eget hjärta,
för att städse kunna bevara det öppet för alla den gudomliga
"viljans ingifvelses så bestod äfven hela hans undervisningskonst
såväl däri, att han aldrig lät någon från sitt eget inre
utgående tanke få herraväldet öfver sitt förstånd, som ock däri,
att han förstod att hålla denna själsförmögenhet i egendomligt
beroende af den gudomlige tanken. Genom detta så enkla
förfaringssätt lyckades han göra sitt mänskliga ord till organ för
•den gudomliga visheten. "Såsom jag hör, så dömer jag, och
min dom är rätt", sade han själf (Joh. 5: 30), d. v. s. innan
han talade, lyssnade han med Andens inre öron och öppnade
• icke sin mun, för att uttala sig, innan han förnummit Fadrens
^var på den stumma fråga, som hans hjärta riktade till denne.
Guds dom blef sålunda hans egen, och detta gjorde hans dom

G o de t, Bibliska studier II. 6

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:22:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bibstud/2/0069.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free