Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jesus Kristus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Människones Son.
71
botande (Joh. 5: 30); "Sonen kan ieke göra något annat, än
hvad han ser Fadren göra" (v. 19). Jesu allmakt hvilar på
hans oförmåga i andlig mening att göra någonting af sig själf,
liksom hans ofelbarhet hvilar på hans oförmåga att säga något
annat, än livad han hämtat från Gud.
Hans underbara makt är sålunda lika sa mänsklig som
gudomlig; den är för hvarje gång ett lån, som det mänskliga
behofvet och den mänskliga troheten tager af den gudomliga
rikedomen.
Betrakten honom, då han helbregdagör den döfstumme. Han
sätter sina fingrar i hans öron; detta vill tydligen säga, att den
undergörande kraft, som här skall verka är en utströmning från
hans person. Men å andra sidan börjar han med att upphöja
sina ögon till himmelen, i det han utstöter en djup suck: det
vill icke mindre tydligt säga, att den kraft, som skall
återgifva ät mannen syn och hörsel, nedstiger från de gudomliga
krafternas källa. Hören honom tala och bedja i det ögonblick,
dä han kallar den döde Lazarus ur grafven. "Jag är
uppståndelsen och lifvet", säger han till den dödes syster och låter
henne härmed förstå, i huru hög grad det uppväckelseverk,
som han går att fullborda, står i nära förbindelse med hans
egen person; men å andra sidan utropar han inför allt folket:
"Fader, jag vet, att du alltid hör mig". Härmed vittnar han
icke mindre ljudligt om den gudomliga allmakt, som, hvarje
gån g han beder därom, öfverräcker honom hans spira.
Så förhåller det sig med alla Jesu under. De äro på en
gång mänskliga och gudomliga: gudomliga till deras första
orsak, mänskliga med afseende på det verktyg, åt hvilket Gud
behagat anförtro sin makt. Men denna Guds vilja är
ingalunda godtycklig. Vårt onda hjärta missbrukar ständigt de
fysiska krafter och de förståndsförmögenheter, hvarmed vi
utrustats. Må man allenast tänka på det bruk, som vi göra af
språkets beundransvärda gåfva! Detta är orsaken, hvarför
Gud icke kan gifva oss del af sin makt. Hvilket bruk skulle
vi väl göra däraf! Men då det på jorden framträder en
varelse, hvars vilja helt och hållet stält sig i den gudomliga
helighetens och kärlekens tjänst, då gläder sig Gud öfver att så
fullständigt som möjligt kunna göra honom delaktig i sin makt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
