Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 1: Religionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 Kap. i: Religionen
d) hon har ursprungligen stått i sådant förhållande;
e) förhållandet är nu genom synden brutet;
f) alla lidanden har sin grund i detta;
g) för människans frälsning behöves en försoning.
Anm. Dessa sanningselement, huru grumlade de än må
vara, utgöra anknytningspunkter för den kristna
missionen, varförutan denna vore lönlös. Märk,
huru Paulus begagnar sig därav i Apg. 17:22
—31.
Men längre kommer naturreligionen icke i sin
uppfattning av Gud och försoningen. Sedan far hon vilse.
11. Naturreligionens gudamakt blir antingen en
mångfald av gudar (polyteism), vilka äro personifikationer
av naturkrafterna eller himlakropparna, eller ock
identifieras den med universum (panteism):
a) antingen så, att den blir identisk med det materiella
universum (materialistisk panteism);
b) eller så, att den blir identisk med det universella
i universum (världssjälen, "naturen" — idealistisk
panteism).
Anm. Så snart hedendomen fattar gudamakten såsom
personlig, så blir den en mångfald av gudar,
(polyteism). Och då ingen gudsdyrkan är möjlig utan
en i viss mån personlig uppfattning av Gud, så
blir hedendomen såsom religion alltid polyteistisk.
Då emellertid mångguderiet icke kan tillfredsställa
det mänskliga tänkandet, så blir hedendomen såsom
filosofi alltid panteism. Till enhet och personlighet
i gudomsväsendet har hedendomen aldrig kunnat
höja sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
