Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4°
Kap. 5: Lagen 44
Anm. 1. Exempel: En person kan för sitt samvetes skull
omöjligen stjäla ett öre (där vakar samvetet), men
under tiden kan han med lugnt samvete förtala sin
nästa och därigenom vålla honom större skada, än
om han stule 100 kronor från honom.
Anm. 2. Obs. det olyckliga uttrycket: "Jag erkänner, att det
icke är bra, men jag gör mig intet samvete
däröver", alldeles som om orätt därigenom bleve rätt.
Sådant är förhärdelse mot sanningen.
21. Det vakande samvetet är
a) aldrig vilsefarande — det är allenast en känsla,
som vittnar, om jag gjort eller brutit, vad jag
trodde vara Guds vilja;
Anm. Lika litet som det finnes t. ex. en villfarande
tandvärk, lika litet finnes det ett villfarande
samvete. Vad som kan vara vilsefarande, det är mitt
omdöme om, vad som är Guds vilja. När
ad-ventisten får ont samvete, om han arbetat på
lördagen, så är det alldeles detsamma, som när en
annan kristen får ont samvete, ifall han arbetat
på söndagen. Ingenderas samvete är vilsefarande.
Den ene som den andre har gjort, vad han trodde
vara emot Guds vilja, och det vittnar samvetet
om. Sedan blir frågan den: Vilkendera har ett
rätt omdöme om, vad som verkligen är Guds
vilja? Märk här vikten av sann kunskap (Rom.
12: 2).
b) gott, när det vittnar, att jag gjort, vad jag trodde
vara Guds vilja (Apg. 23: 1; 24: 16; 1 Tim. 1: 5,
19; 3: 9; 2 Tim. 1: 3; Ebr. 13: 18; 1 Petr. 3: 16,
21);
c) ont, när det vittnar, att jag brutit emot, vad jag
trodde vara Guds vilja (Ebr. 10: 22).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
