Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54 Kap. 8: Första trosartikeln
53
3. Ett gudomsväsens tillvaro bevittnas av hela
universum och varje dess del (den allmänna uppenbarelsen).
Se Jes. 40: 26; Apg. 17: 24 ff.; Rom. 1: 19 f. Därför
ha även alla hednafolk insett och erkänt densamma.
4. De viktigaste bevis för Guds tillvaro, som hämtas ur
den allmänna uppenbarelsen, äro
a) det ontologiska beviset. I människans egen andliga
natur, hennes förnuft, är med nödvändighet given,
om än mer eller mindre klart medveten, idén om
"ett högsta väsen", som måste vara fullkomligt.
Därav sluter eller vet hon, att detta väsen, huru
man nu än må kalla det, måste finnas till;
Anm. Liknelse: Är det nödvändigt för mitt förnuft, att
två gånger tre är sex, så vet jag, att det i
verkligheten är, alltid varit och måste vara så. Att
bestrida det är att sakna sunt förnuft.
b) det kosmologiska beviset. Allt i världen är
växande och föränderligt. Det ena uppkommer ur
det andra. Vad är då den yttersta grunden till
allt? En sådan grund måste finnas, ett väsen, som
icke har sin grund i något annat;
c) det teologiska beviset. Allting i universum följer i
sina växlingar orubbliga lagar och har ett bestämt
ändamål. Vad är det väsen, vari dessa lagar ha
sin grund, det väsen, som leder världsutvecklingen
mot dess mål? Ett sådant väsen måste finnas;
Anm. Den store hedniske filosofen och författaren Cicero
(t 43 f. Kr.) säger: "Vad kan vara så uppenbart,
så klart, när vi se upp till himmelen och betrakta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
