Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8o Kap. 12: Människan
84
tus dog på den grund, att Gud tillräknade honom
all världens synd. Ingenting kan vara mer
stridande mot både bibel och sunt förnuft. Gud kan
icke räkna någon för att vara, vad han icke är,
eller att hava gjort, det han icke gjort. Sådant vore
osanning, absolut stridande mot Guds
rättfärdighet. På intet enda ställe lärer heller Bibeln något
sådant om Kristi död.
c) allt i naturen harmonierade med henne;
d) hon var den högsta och förnämsta lemmen av den
jordiska skapelsens organism;
Anm. Hon var huvudet i denna organism. Se kap.
11: § 5.
e) såsom sådan var hon herre över jorden och allt,
som är därpå. Se kap. 11: § 6 e.
9. Hade ej synden kommit, skulle detta Guds beläte ha
fortplantats enligt regeln: "Det som födes, är av
samma art och beskaffenhet som det, som föder."
Anm. Om ej döden kommit i världen, huru skulle
människans tillvaro på jorden då ha blivit i
fortsättningen ? Därom är ingenting uppenbarat, men
tänkbar är alltid en utveckling mot högre
livsformer med fortplantningens upphörande efter en
viss gräns. Jämför Matt. 22:30, där Frälsaren
lärer, att ingen fortplantning skall förekomma,
sedan mänsklighetens utveckling nått sitt mål i
Guds rike efter uppståndelsen.
10. Den läran, att människans tillstånd i början var det
lägsta möjliga och att hon sedermera så småningom
höjt sig, är en villfarelse. Människan skapades hög,
hennes närvarande tillstånd är resultatet av ett fall.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
