Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
155 Kap. 26: Försoningen III
Ända därhän kan den villervalla gå, i vilken
man invecklar sig, när man i Bibeln skall tvinga in
ett Guds försonande, på samma gång man måste
erkänna, att Bibeln själv aldrig talar därom!!
20. Syndaskuld liknas på två ställen i Nya testamentet —
Matt. 18:23—35; Luk. 7:41, 42 — vid
penningeskuld, och på båda ställena liknas syndaförlåtelsen vid
skuldens efterskänkande. Men efterskänkande
utesluter varje tanke på betalning.
Anm. Om någon säger sig efterskänka en fordran, som
blivit betald, så säger han en osanning.
21. Vad en syndare skall gottgöra, det är den lekamliga
skada, som han genom sin synd vållat, såvitt det är
honom möjligt. Se t. ex. Luk. 19:8. Det är dock
mycket ofta möjligt, såsom t. ex. om någon genom
sin synd vållat en annan förlust av hälsan eller t. o. m.
livet. Eller om en, som stulit, blivit utfattig, så att
han icke kan återställa det stulna o. s. v.
22. Ännu mer obiblisk är den vanliga läran om
tillfyllest-görelsen, då den predikar, att Kristus fullgjort Guds
lag i vårt ställe. Detta förutsätter den vidriga tanken,
att Kristus väl för egen del kunnat bryta Guds bud
huru mycket som helst (t. ex. vara horkarl, tjuv,
mördare o. s. v.). När han i stället höll lagen, så
gjorde han något, som han icke var skyldig, en
överloppsgärning, som tillräknas oss, såsom om vi själva
gjort den.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
