Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap. 32: Kyrkans eller församlingens enhet 183
12. Bekännelsetrohet är god, om den består däri, att den
troende i ord och vandel troget bekänner Kristus
(Matt. 10: 32). Men om den består däri, att man för
olika läroåskådningars skull upplöser den kristna
församlingen i sekter, så är den av ondo. Den sanna
bekännelsetroheten förenar, den falska söndrar.
Anm. Varje "avskrankningens skiljemur" (Ef. 2: 14)
mellan troende och troende är en styggelse för
Gud, även om den skulle bestå i något, som
Herren själv inrättat (t. ex. omskärelsen, sabbaten
m. m.).
13. Att en troende ställer sig "för sig själv" utom
församlingen, det är något, som ingen apostel sett eller
tänkt. Därför har ingen heller talat därom. Det är
lika onaturligt som det, att en församling från sig
utestänger en troende.
Anm. Merendels angives orsaken till detta onaturliga
förhållande vara den, att man "icke vill vara
parti-sinnad" utan "vill vara fri". Men den frihet, man
vill ha, är i de flesta fall ingenting annat än frihet
från allt det ansvar, alla de uppoffringar, besvär,
obehag, bekymmer och skyldigheter, som
församlingsgemenskapen medför, medan man förbehåller
sig rättighet att efter behag och bekvämlighet göra
sig till godo de förmåner, som församlingen har
att erbjuda. Därför är det svårast för de rika,
bildade, högt uppsatta att tillhöra en kristen
församling. Jämför 1 Kor. 1: 26 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
