Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
236
Kap. 42: Det eviga livets motsats 23 7
dels såsom närvarande (1 Joh. 3: 2; Rom. 8: 17), dels
såsom tillkommande (Matt. 5: 9, 45; Rom. 8: 23). Se
kap. 38: § 18, anm. 2.
Anm. Liknelse: Om ett gossebarn kan man säga, både
att där är en man, och att det med tiden blir en
man.
Kap. 42.
DET EVIGA LIVETS MOTSATS.
1. Det eviga livets motsats är att sakna evigt liv, d. v. s.
att vara död (Ef. 2: 1, 5; 4: 18; Kol. 2: 13; Upp. 3: 1;
Joh. 3: 36; Rom. 1: 32; 6: 21, 23; 7: 5, 13; Joh. 5: 29;
1 Joh. 3: 14).
2. Detta tillstånd är skilsmässa från Kristus och
där-igenom från Gud (1 Joh. 5: 12). Kristus är livet (Joh.
14:6). Borta från livet är död. Det kallas därför
förtappelse, d. v. s. att vara borttappad, förlorad (Fil.
3: 19).
3. Det betecknas såsom fördärv (Matt. 10: 28; 2 Tess.
1: 9) och liknas vid en tärande mask och en brännande
eld (Mark. 9:48), pina med gråt och tandagnisslan
(Luk. 13:28).
4. Denna pina är ett straff (2 Tess. 1:9), en tuktan
(Matt. 25:46), emedan den är självförvållad.
5. Detta straff är evigt (2 Tess. 1: 9; Hebr. 6: 2; Matt.
25:41, 46), lika visst som de troendes salighet är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
