Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
268 Kap. 46: Dopet III
2. Att Kristus givit dopet åt församlingen, så att det
är hon, som genom sina föreståndare eller lärare
döper, det är en lika oriktig föreställning, som det
vore att säga, att det är församlingen, som predikar
genom sin lärare eller föreståndare. Lärarna och
föreståndarna äro alls icke församlingens ombud till
att utföra församlingens gärningar, utan de äro
Herrens ombud till att utföra hans verk i
församlingen, och detta är något helt annat. När de predika
och döpa, så göra de det alls icke å församlingens
utan å Herrens vägnar. Och lika litet som deras
predikan har sin giltighet av församlingen, lika litet
beror giltigheten av deras dop på församlingen.
Anm. j. Allra minst har dopet något att skaffa med de
särskilda samfunden, ty man döpes icke till lutheran
eller katolik eller metodist eller dylikt utan till
Faderns, Sonens och den Helige Andes namn.
Anm. 2. En sådan anteckning som den: "icke av svenska
kyrkan döpt", vilar därför på den oriktiga
föreställningen, att svenska kyrkan döper.
Anm. j. Även om det är genom församlingen, som
föreståndaren fått sitt ämbete, så är dock ämbetet icke
av församlingen utan av Herren (Ef. 4:11).
3. Om dopet hade sin giltighet av församlingen, som
döpte, så skulle dopets giltighet bero på:
a) huruvida den församling, som döpte, vore en
kristen församling i biblisk mening eller endast en
sekt;
b) huruvida den person, som förrättade dopet, hade
församlingens uppdrag att å hennes vägnar göra
det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
