BIKUPAN 54 XXI. Naturligtvis vill någon invända, att detta är mycket äfventyrliga och alltför antropomorfiska spekulationer, för att bien skulle kunna hafva några bestämda begrepp af denna kategori, och att begreppen framtid, kärlek till släktet och många andra, som vi pådikta dem, i grund och botten icke äro annat än de former, som själfuppehållelsedriften, fruktan för smärta och död och lustinstinkterna antaga hos dem. Jag medgifver gärna, att allt detta blott är mitt personliga uttryckssätt, om man så vill, och därför tillmäter jag det icke heller mer än subjektivt värde. Det enda absoluta, som man i detta fall som i alla andra kan fastslå, är det faktum, att bien under de och de omständigheterna bete sig så och så emot sin drottning. Det öfriga är ett mysterium, hvarom man ej kan göra annat än mer eller mindre snillrika och antagliga gissningar. Men om vi talade om människorna på samma sätt som nu om bien, hade vi väl då rätt att säga mer? Också vi lyda de oundgängliga lagarna för allt lefvande, äro underkastade vår längtan till lust och vår fruktan för förintelsen och smärtan, och det vi kalla vårt förnuft, hvad är det väl annat än djurens så kallade instinkt, ty ursprunget är gemensamt och meningen densamma. Vi utföra vissa handlingar, hvilkas följder vi inbilla oss veta, vi döma om andras, hvilkas bevekelsegrund vi smickra oss med