71 SVÄRMEN XXVII. Som man ser är allting underordnadt deras framtid med ett förutsende, en enighet, en skicklighet i att undvika eller draga nytta af oförutsedda omständigheter, som sannerligen gör en blind af beundran, då man betänker, hur fatalistiskt och öfvernaturligt vårt ingripande måste förefalla bien. Man kanske anmärker, att de i föregående fall mycket illa tydde orsaken till visens oförmåga att följa dem. Men månne vi skulle vara skarpsinnigare, ifall ett annorlunda funtadt förstånd i förening med en så jättelik kropp, att dess rörelser blefvo för oss lika ofattbara som naturens fenomen, roade sig med att narra oss i liknande fällor? Hafva vi icke måst använda ett par tusen år för att finna på en någorlunda antaglig förklaring af himmelens blixt och åska ? Hvarje intelligens kommer till korta, då den träder ut öfver gränserna för sin lilla erfarenhets- eller verksamhetssfär och därvid finner sig stå inför fenomen, om hvilkas natur de icke hafva den aflägsnaste aning. För öfrigt är det icke sagdt, att icke bien till slut, om experimentet med nätet oftare utfördes, skulle kunna hitta på en utväg att undvika dess obehag och farliga följder, sedan de väl kommitpå det klara med, hvad det hela innebar. De hafva begripit många andra experiment och af dem dragit största möjliga fördel, såsom till exempel experimentet med de rör-