ii 7 DEN NYA BOSTADEN Mitt arbetsrum ute på landet ligger i första våningen, tämligen högt från marken. Utom under kastanjernas och lindarnas blomningstid hafva bien icke för vana att flyga så högt upp, så att den honungskaka, som jag lagt på mitt skrifbord invid ett öppet fönster, hade fått vara i fred en hel vecka före detta mitt experiment. Inte ett enda bi hade ditlockats af honungslukten. Jag infångade då ett italienskt bi ifrån en observationskupa, som stod ett stycke ifrån huset. Jag tog min fånge med mig in i arbetsrummet, lät den få sitt lystmäte af honungen och märkte den på ryggen, hvarpå jag skyndade ner på gården. Efter en liten stund såg jag biet flyga ut genom det öppna fönstret och styra kosan till sin kupa. Därinne observerade jag hur det blandade sig med mängden, stack ner hufvudet i en cell och afleve-rerade honungen. Därefter flög det ut igen, men jag passade på att gripa det på flustret. Tjugu gånger å rad upprepade jag samma experiment med olika bin och undanskaffade hvarje gång det färgade biet, så att det ej kunde tjänstgöra som vägvisare för andra spekulanter. Till den ändan hade jag på flustret anbragt en glasask med två afdelningar, skilda åt genom en rörlig klaff. Ifall då det märkta biet kom ut ensamt, så infångade jag det helt enkelt, som jag gjort med det första, och gick upp på mitt rum för att invänta ankomsten af de kamrater, som det eventuellt