BIKUPAN 2 156 Rundt omkring jungfru-drottningen lefver och rör sig i kupans virrvarr hundratals öfverflödiga drönare, alltjämt rusiga af honung, hvilkas enda raison d'ètre är en kommande kärleksakt. Men trots den oupphörliga beröringen mellan tvenne parter, som öfverallt annorstädes skulle trotsa alla hinder för ett närmande, sker aldrig detta i kupan, och man har aldrig lyckats att befrukta en instängd drottning.* Älskarna, som omgifva henne, veta icke, hvem hon är, så länge hon förblir ibland dem. Utan att ana, att de lämna henne, att de hafva sofvit på samma väggar som hon, att de kanske trängas med henne vid sitt häftiga uppbrott, ila de att söka henne i rymden, långt bort vid horisontens aflägsnaste hörn. Man skulle kunna tro, att deras beundransvärda ögon, hvilka betäcka hufvudet liksom en blänkande kask, blott urskilja henne, när hon genomströfvar det blå. Hvarje dag, från klockan tio till tre, då ljuset är i hela sin glans, men isynnerhet då middagstimmen omspänner solens flammande bloss med sina stora blå vingar, hvilka nå ända till himlens gränser, hastar deras bevingade skara att söka denna brud, som är mera kungligt oåtkomlig än någon af sagornas förtrollade prinsessor. Då nu tjugu till trettio skaror frän * Professor McLain har nyligen lyckats att artificiellt befrukta några drottningar, men först iefter en verklig kirurgisk operation, ytterst fin och komplicerad. Drottningarnas befruktning var emellertid inskränkt och kortvarig.