Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Bröllopsflykten - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BIKUPAN
2 58
gäller arbetets organ och verktyg. Hon är särskildt
svår mot allt hvad människorna kalla dygd. I
ersättning räknar hon ej de fröjder, den ynnest, hon
utströr äfven i de minst intressanta älskandes väg.
Hon ropar på alla håll: »Förenen eder, föröken eder,
det finnes ingen annan lag, intet annat mål än
kärleken!» och slutar med att tillägga, hviskande: »Och
fortfaren att lefva efteråt, som ni kunna, det angår mig
inte!» Förgäfves sträfvar man emot, man finner
öfverallt denna moral, som är så afvikande från vår.
Betrakta ännu en gång hos dessa små varelser hennes
orättvisa njugghet och hennes vansinniga slöseri. Ända
från sin födelse till sin död måste det stackars
arbetsbiet begifva sig långt bort, in i de tätaste snår för att
uppsöka en hop af svåråtkomliga blommor. Det
måste i vätskornas hemliga gångar, i
ståndarknappar-nas håligheter tillvarataga de dolda honungssafterna
och pollenfröen. Emellertid äro dess ögon och
luktorgan synnerligen svaga i jämförelse med drönarnas.
Dessa senare kunde vara nästan blinda och beröfvade
lukt utan att lida däraf, utan att de ens skulle märka
det. De hafva intet att göra, intet att eftersträfva.
Man bringar dem deras föda väl beredd, och deras lif
förflyter i kupans dunkel under ett ideligt sörplande
af honung äfven från vaxkakorna. Men de äro ju
kärlekens ombudsmän, och äfven de största och
onyttigaste gåfvor ösas med fulla händer i framtidens
sköte. En af tusen skall en gäng i sitt lif högt i den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
