167 BRÖLLOPSFT/VKTEN tänker, så är det däremot alltid hälsosamt och förnuftigt att se det sämre och göra det bättre, sträcka sin verksamhet öfver sina idéer, ty den mänskliga erfarenheten visar oss allt klarare för hvar dag som går, att den högsta tanke, som vi kunna uppnå, skall ändock stå långt under den mystiska sanning vi söka. För öfrigt finnes för honom, äfven om intet af allt det föregående skulle vara sant, ett enkelt och naturligt skäl för att icke öfvergifva sitt humanitetsideal: ju mera styrka han ger åt de lagar, som tyckas framhålla egoismen, orättvisan och grymheten, desto mera förstärker han på samma gång dem, som råda till ädelmod, medlidande, rättvisa, ty i samma ögonblick, som han börjar metodiskt utjämna och fördela den lott, han ger åt världen och åt sig själf, träffar han i dessa sista lagar något som är lika naturligt som i de första, då de ju äro lika djupt inskrifna i hans medvetande som de andra i den omgifvande världens. VI. Låtom oss återgå till drottningens tragiska bröllop. I det fall, som sysselsätter oss, vill naturen för den korsade befruktningens skull, att visens och drönarens möte endast må kunna försiggå i fria luften. Men hennes sträfvanden knyta sig samman till ett nät, och hennes mest gynnade lagar hafva alltjämt att smyga sig mellan maskorna af andra så-