BIKUPAN 2 202 VI. • • Äfven biens politik är, som jag förut sagt, icke stillastående. Detta är emellertid den dunklaste punkten. Jag vill ej stanna vid biens olika sätt att behandla sina visar, vid lagarna för svärm-ningen, som äro egendomliga för hvarje kupa och tyckas öfvergå från generation till generation. Men vid sidan af dessa fakta, hvilka ej äro tillräckligt af-gjorda, finnas andra som äro af en konstant och bestämd karaktär, och som visa att alla arter af det tama biet ej nått samma grad af politisk civilisation, att sådana finnas, där den allmänna meningen ännu trefvar i mörkret och kanske söker en annan lösning på det kungliga problemet. Det syriska biet till exempel uppföder i allmänhet hundratjugu visar och stundom ännu flera, då däremot vårt bi uppföder på sin höjd tio eller tolf. Cheshire talar om en alldeles normal syrisk bikupa, där man fann tjuguen döda visar och nittio fria och lefvande. Vi se här utgångspunkten eller slutet af en social utveckling, som är ganska förvånande, och som det vore intressant att grundligt studera. Låtom oss tillägga, att hvad drottningarnas uppfödande beträffar, liknar det cypriska biet mycket det syriska. Är det ett återvändande till oligarkien, efter sen man gjort sina erfarenheter om ett monarkiskt styrelsesätt, till flera mödrar från den ena? Det är ganska antagligt, att de syriska