Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Släktets utveckling - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BIKUPAN
2 204
utvecklingsmöjligheter och oföränderliga, så snart det
ej gäller människan.
Men om vi ett ögonblick upptaga transformismens
hypotes, utvidgar synen sig och dess ovissa men
storslagna ljus når snart våra egna öden. Det är
icke bevisadt, men dock svårt att förneka för hvar
och en, som iakttagit naturen, att det finnes hos henne
en sträfvan att höja en del af sitt stoff till ett
subtilare och kanske bättre tillstånd, att genomtränga
så småningom dess yta med ett hemlighetsfullt
fluidum, som vi först kalla lif, senare instinkt och sist
förstånd, att underlätta tillvaron för allt, som rör sig
mot ett okändt mål. Det är icke afgjordt, men många
exempel göra det troligt, att om man kunde uppmäta
den materia, som från början på detta sätt höjts till
lif, så skulle man finna, att en ständig ökning ägt
rum. Jag upprepar det, hypotesen är bräcklig, men
det är den enda, som man har kunnat framställa om
den dolda kraft, som för oss med sig, och den är af
stor betydelse i en värld, där vår första plikt är
förtroende till lifvet, äfven om man ej finner någon
uppmuntrande säkerhet, ett förtroende som bör vara, så
länge som ingen motsatt visshet finnes.
Jag vet på förhand allt, hvad man kan säga mot
transformismen. Den har många bevis och kraftiga
argument för sig, men dessa äro dock strängt taget
icke öfvertygande. Man får aldrig utan baktanke
öfverlämna sig åt de sanningar, som omfattas af den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
