225 SLÄKTETS UTVECKLING XVIII. MÅ HVARKEN MÖJLIGHETEN AF EN ALLMÄN FÖRINTELSE eller tanken på slumpens underbara hjälp ingå i våra undersökningar. Till dato hafva vi trots fantasiens löften varit öfverlämnade åt oss själfva och åt våra egna resurser. Det är genom våra ödmjukaste ansträngningar, som vi hafva utfört allt, hvad som finnes af nyttigt och varaktigt på denna jord. Det står oss fritt att vänta det bästa eller det värsta af någon besynnerlig händelse, men blott på det villkor, att denna väntan icke inverkar på vår mänskliga uppgift. Äfven i detta fall gifva bien oss ett utmärkt föredöme. Hvad dem beträffar, kan man verkligen tala om en underbar mellankomst. De äro öfverlämnade åt en vilja, som kan fördärfva eller modifiera deras ras och förbyta deras öden, men följa icke desto mindre sin ursprungliga och djupa plikt. Och det är mindre svårt än man tror att upptäcka en varelses oafvisliga plikt. Man kan alltid läsa den i det organ, som utmärker honom och för hvilket alla de andra få stå tillbaka. Och liksom det står skrifvet i biens tunga, käkar och måge, att de skola samla honung, så står det skrifvet i våra ögon, öron, i alla hufvudets organ och hela nervsystemet, att vi äro skapade för att omforma allt det vi upptaga från denna jorden till en alldeles särskild energi. Ingen är som vi född för att frambringa det underbara 15. — Bikulan.