Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vid musikgudstjänsten i Engelbrektskyrkan. Utdrag ur lordbiskopens av Bombay predikan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112
VID MUSIKGUDSTJÄNSTEN I ENGEL-
BREKTSKYRKAN
UTDRAG UR LORDBISKOPENS AV BOMBAY PREDIKAN
är Ärkebiskopen i Uppsala bad mig predika vid denna
musikgudstjänst, skrev han att kongressens medlemmar
skulle samlas för att få tillfälle att vederkvicka sig utav
Johann Sebastian Bachs musik.
Vi vända oss till Bach på samma sätt som vi vända
oss till naturen, på grund av det omänskliga eller rättare sagt
övermänskliga elementet i dem båda. Andra kompositörer sträva
efter att påminna oss —
ibland alldeles för mycket —
om mänsk-
liga passioner och mänskliga sorger. Bach strävar efter intet-
dera. Jag går till honom som till naturen. Jag lyssnar till bäc-
kens sakta porlande eller till det stilla suset av träden i skogen.
Jag vet icke vad de vilja säga. Alen just den omständigheten
vederkvicker mig. De ha en skönhet, som icke finnes i människo
naturen. Jag behöver något annat än mig själv. Jag finner
detta i naturen. Jag finner det också i Bachs musik. Alen
jag finner det också på ett annat ställe. Jag finner det i Gud.
Jag vet naturligtvis, att motsatsen också är sann. Vi få oänd-
lig vederkvickelse därigenom att vi veta, att i Gud finnes något
som liknar oss själva. Alen vi behöva något mer. Vi behöva
finna i Gud det, som är olikt oss själva, något som är mer än
mänskligt.
»Helig, helig, helig är Herren Gud Sebaot. Hela jorden är
full av hans härlighet.» Det giver mig en ovärldslig känsla av
vilja att tillbedja Gud, därför att han är den oföränderlige bak-
om alla växlingar, den orubblige bakom all rörelse och all upp-
rördhet, målet på andra sidan all tvekande början, den fullkorn-
lige, givande liv åt det ofullkomliga, det hela inneslutande de-
larna. På alla dessa sätt är Gud olik oss, och därför kunna vi
vila i Honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
